Motiv ur bondepraktikan
Jag är av jorden, jag är sval och tung,
trögvulen, gammalstämd fast ganska ung.
Det står ett gulnat höstträd i min själ,
dess alla grenar susa som farväl.
Jag är av vatten, jag är kall och våt,
min stela flegma är som frusen gråt.
Min vinterglädje bullrar stark men bråd,
vid fulla bord med vin och villebråd.
Jag är av luften, jag är ljus och blid,
jag går som i beständig lådningstid.
Hvad långa år försummat och försönt
står upp vid vädrens lekar friskt och grönt.
Jag är av elden, jag är torr och het
av sommarsol som ingen nedgång vet.
Väl må jag undra att hon ej förbränt
mig själv med alla mina element.
