- Project Runeberg -  Fridas andra bok /
105

(1929) Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Fru Bonacieux"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och vi stanna. Vinden blåser, fru Constance, uti Ert flor.
(Sök nu glömma bort den bilen, som i hast förbi oss for!)
Kardinalen vagnen hejdar, hånet i hans röst jag hör:
"Åh, ett äventyr kanhända! Är det Ni, herr musketör?"

Hur jag då bestämt hörs svara, under allt ditt hjärtas dunk:
"Jag har gjort ett kap på vägen. En till kvinna utklädd munk,
en spion från engelsmännen, som ej nog för mig har väjt!"
Kardinalen svarar: "Bravo! Utmärkt! Då är allt ål rejt!"

I ett moln av damm, som liknar molnet ifrån en kanon,
rullar åter diligensen bort med dov och hotfull ton.
Kardinalen uti vagnen mumlar ensam tyst för sig:
"Denne mannen måste en gång absolut tillhöra mig."

Vad är äppelblommans fina, överdådigt fina flor
i sin blekhet mot den blekhet, då på dina kinder bor!
Vad en kyss i våra årtal emot den, vid fågelns sång,
som vi njuta sen tillsamman i en liten paviljong!

Där den står, Boulognerskogen breder över den sin fäll...
("Väldigt mycket motorcyklar, som är ute nu i kväll!")
Genom rutor, blybegjutna, lyser månen, mild att se,
på en utav kallnad fågel och madejra gjord supé.

Och det nättas mer och mera, det är tyst – man tystnan hör!
Ingen står oss mot i världen, ingen mer på vägen kör.
Ingen utom på oas själva tänka vi i dunklet då.
Och jag kysser dina ögon, o, Constance, de ögon blå!

Alltnog – Frida väl har fattat allt mitt tal i kvällens stund,
medan juni strött sin skönhet över oss i var sekund.
Sextonhundratalet städse med sin poesi gör skäl
för att heta stort. – "Se, tåget, som bak skogen tar farväl!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:18:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fridbok2/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free