Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Prins Gustafs klagan"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och skådat på hovdamers glättiga språng
bland snäckor på nykrattad gång ...
"O nej, där blir längtan så lång!
Må skogsbäcken stänka de silverne stänk
på mig, där min panna jag Intar!"
Än kunde han dansat, så stel och så rak
bland pelare, vita och klara,
än suttit och tänkt under blomsmyckat tak,
där änglar med gullfacklor fara.
Han gullfacklan bot emot himmelens sol,
som sken uppå vårens viol.
Den mossiga sten blev hans stol.
"För blomman jag giver var prålande sak.
O, kungliga slottet kan vara!"
Hans fader nog säkert med mulnande blick
inunder sin gullkrona tunga
såg sonen gå ensam i drömmande skick
till skogen att svärma och sjunga.
"Dig roga som andra", nog ofta han bad.
"I ungdomen jämt var jag glad!"
"Jag längtar till blommor och blad!"
Hans fader sig vänder med mulnande blick,
och stegen de ljuda så tunga.
Nu svalkas en afton. Han står i sitt rum
med rutorna öppna åt stranden,
och rosorna vagga i skymningen skum
och svälla i daggstänkta landen.
Han tager gitarren från gyllene krok
och letar i noternas bok
en visa i vemodets dok.
– – –
Jag än honom ser, fastän Frida blev stum,
fast sången har tystnat på stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
