(I sällskap med Frida, som loj lagt sig i gräset, betraktar han från andra sidan viken deras stad en söndagsmorgon. Anställer därvid jämförelser med Paris och gläder sig åt, att deras stad endast på ytan liknar den stora världsstaden, men är bättre till sin inre karaktär. Frida lyssnar tämligen förstrött.)
1. Frida! "Ja."
Frida! "Jaha."
Se, staden flagga! Dukar sväva, sommarns vindar dra.
Böljor blå,
de kryssa och slå
kring svarta skutor, guppande, med ved och brädor på.
Den staden, svept i rosigt dis,
likt pärla i ett flor,
den tycke har utav Paris,
som Rådman sagt och tror!
Lilla Paris,
Lilla Paris,
du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris!
2. Allvarsam
blickar där fram
vår kommunala Fattiggård med ankor på sin damm.
Rosigt ljus
på Sparbankens hus;
markiser fladdra vilt och skönt vid blåstars ryck och sus.
Så lugn, förutan rök och tjut,
fabriken sova får.
Vårt Föreläsningsinstitut
bak gröna buskar står.
Lilla Paris,
Lilla Paris,
du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris!
3. Lövad båt,
pustar med ståt;
ur sidan sprutar vattnet blankt och plaskar efteråt.
Ljust ett par,
sommarklätt drar
på bron uti ett gullgult moln --- rött parasoll hon har!
Är det en bild utav Paris,
nog är den blid och still!
Därovan på sitt enkla vis
hörs svenska lärkans drill.
Lilla Paris,
Lilla Paris,
du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris!
4. Frida! "Ja."
Frida! "Jaha."
Tänk, ifall plötsligt franska vindar börjar kring oss dra!
Frida satt
fager, fast matt,
med mjölig kind och blodröd mund och mörkögd som en natt.
Vid häckens lilla blomsterskog,
där klang mitt kärlekstal,
där stod jag skön, men ledsamt nog
så slapp uti moral.
Lilla Paris,
Lilla Paris,
du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris!
5. Svartsjuksvåg
sjöd i min håg,
om någon mörkögd kavaljer för skarp på Frida såg.
Vild och sint
rusa jag blint,
rivalen sköt jag, drucke sedan blek ett glas absint.
Var nöjd att i mitt varma blod
en svalkad ådra går,
att ej bland lyx uti en bod
i stolt Paris jag står.
Lilla Paris,
Lilla Paris,
du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris!
6. Väl som är!
Lyckligt som är!
Vår stad, till ytan lik Paris, har ej dess karaktär.
Skön till form,
men fjärran all storm,
revolution, soldaters tramp och hopars vilda gorm.
Där släpas ej vid facklors brand
med blåst i yvigt hår
vår Rådman ut av bödelns hand
en natt när trumman går.
Lilla Paris,
Lilla Paris,
du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris!
