Hör klockorna med ängsligt dån
nu ringa för en Bacchi son,
för riddarn Lundholm där i vrån,
av döden uppsluken!
Se ordensperuken,
se stjärnan på'n!
Hör klockorna vid mörksens tull!
Sov, gamle Lundholm, sov lull lull.
Cupido sjunger vid din mull:
Om nånsin din maka
skull' kysst på din haka,
hon blivit full.
Din morgonsol brann sällan klar,
din middag blott en skymning var,
din näsa aftonrodnan bar,
så rödlätt och trinder
av mörkblåa kinder
hon skugga har.
Så slås din kammardörr i lås,
din ordenskåpa, kors och krås
i jorden multna och förgås.
Din kista man rörer,
ta i, kommendörer,
trompetare, blås!
