Enkannerligen til Theophilum Skomakar-Gesäll, under
dess förföljelse skrifven til tröst och hugsvalelse.
Käraste min Theophile,
I Hallråtten visa knogen;
Rätt nu broder är du mogen,
Frodig buk och bälj!
Knäpp dina händer hop och svälj,
Min lärjunge var mig trogen,
Tag ditt mästerbref på krogen,
Där ditt burskap välj.
Sätt på dig hatten, murra;
I väggen flaskan surra
Fri Måndag, Hurra!
Lycka til god Helg!
Värdaste min Theophile,
Följ Bacchus helt tätt på spåret,
Släng din mässings-kam i håret,
Tag din käpp i hand;
Knyt din Halsduk röda band,
Häng ur-kedjan uppå låret;
Det är nu på femte året
Du är i vårt land.
Näsan i vädret gerna.
Se benen hur de spjerna!
Din afton-stjerna
Tänds vid solens rand.
Käraste min Theophile,
Din bäljhund låt blodet rinna;
Plåstra om din ögon-hinna;
Bacchus sjelf dig ger
Blyhvitt och silfverglitt och mer;
Men var inte lik en qvinna;
Näsan skall en gång, besinna,
På dig sablas ner,
Sablas utaf Corporaler
På Bröllop och på Baler.
Du är fataler;
Sup min Cavaljer.
Älsklige min Theophile,
Med glaset jag dig förföljer,
Jag ditt hufvud öfversköljer,
Och dig modig gör.
Örfilar smälla lustigt, hör;
Du öron och näsa höljer;
Jag ber att du aldrig döljer
Friskt och flinkt humeur;
Den form i kransen tager;
Som bryta vill din lager,
Blif inte svager;
Slå'n så at han dör.
Lästen slå midt i flinten, Hej!
Och spring du, ta i din kanna;
Drick och svär och dig förbanna
På revange din skurk.
Tag prompt i näfven glas och burk,
Sjelf Bacchus skal dig bemanna;
Håll med handen för din panna,
Fäkta som en Turk,
Gott schwere noth und wetter!
Jämt full och aldrig mätter.
Jag vet ej bätter,
Din Skomakar-lurk.
