- Project Runeberg -  Minnesteckningar öfver utmärkte svenske statsmän, hjeltar, lärde, konstnärer och skalder /
III:420

(1848-1860) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Gabriel Porthan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller hade anledning att bestraffa någon, det andra
af en fryntlig vänlighet, då han föreläste, hvarvid
han var i sitt element, och då han fick ett välkommet
besök eller var i ett angenämt sällskap. Sergel valde
det förra. Utom sitt konstvärde har denna bild ett
annat, som är högre, deraf, att kostnaden dertill
bestreds af de medel, som blifvit samrnanskjutna
af alla klasser i Finland till en minnesvård
öfver en man, hvars förtjenster både som lärare
och medborgare med en gemensam röst i hela landet
erkändes. Återstoden af dessa medel användes till ett
akademiskt stipendium, som bär det kära PORTHANSKA
namnet.

Men huru osäker är icke all mensklig beräkning! Med
hela biblioteket, som lades i aska vid den
förskräckliga brand, af hvilken nästan hela staden år
1827 förstördes, hvaraf äfven akademiens flyttning
till Finlands nya hufvudstad blef en följd, hade
ock PORTHANS bild försvunnit*). Det låg någonting
symboliskt icke blott i det öde, som den delade
lika med det bibliotek, på hvilket han i tretio år
nedlagt så mycken möda och omsorg, utan ock deri,
att den icke åtföljde det, till en

*) Marmorbilden är förlorad; men ett aftryck i
gips står på det bord, der detta är skrifvet, och
påminner författaren dagligen och stundligen om
den förträfflige läraren, i hvars hus han kom vid
13 års ålder, hvars undervisning häri sedan i många
år åtnjöt, hvars förord grundlade hela hans lifstids
lycka, och hvars sista ord ifrån hans dödssäng gåfvo
honom en förmaning, som, då oväntad för en akademisk
lärare, efteråt beviste sig märkvärdigt betydelsefull
med afseende på det presterliga kall han i Sverige
bekläder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:03:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fransmin/c0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free