Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
tidens republiker, och den verkliga i hans, då genom
sjelfva sin frihet olyckliga, fädernesland emellan
medborgare och statsmän, sådane han föreställt sig
dem vid sin Plutark, och efter sin egen ädla själs
känslor, och sådana han fann dem omkring sig både i
rikets embeten och bland dess församlade Ständer. Det
är denna motsats, som väcker hans ädla harm, då
han genom den unga Lisidors mun, i hvars person han
framställde sitt eget inträde i verlden, gör, ibland
annat, följande utrop:
Det vore mödan vardt, på ärans bana löpa, Sin frihet
sälja bort, att sig en syssla köpa, Om, sen man vågat
allt för land och fosterbygd, Ett enda vittne fans,
som visste skatta dygd. Men ömkligt! allt begrepp om
ära har försvunnit; Till den förnedringsgrad ha våra
seder hunnit, Att man sitt tankesätt som varan håller
falt Och tingar äran bort åt den som mest betalt.
Hur vill man fordra dygd af små och köpta själar,
Och nämna fosterland? det äges ej af trälar:
Dess heder såras må, dess välfärd gå i qvaf;
Blott de ha riktat sig, de lida ej deraf.
Hur kunna glupska djur på sina pligter tänka?
Som hjerta och förstånd i skamlig vällust dränka?
Kan man af ädelmod begära minsta prof
Af dem som ifvas jemt och lefva blott af rof?
Nästan hvar och en, med någon sinneslyft-ning, skapar
sig som yngling ett ideal af verlden, som han, vid
inträde deri, nedslagen saknar. Men hos de flesta
blir den bedragna känslan snart glömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
