Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Strödda iakttagelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här skulle en lefvande nationalkänsla – genom sin ideella
innebörd – varit en hälsosam motvikt.
En bidragande orsak till råheten är också svårigheten i
vårt land, med dess outvecklade näringslif, att i något
så när tidig ålder vinna en betryggad ställning. Har man
ett mål i sikte, som man inom rimlig tid kan hoppas vinna,
då ålägger man sig lättare själftukt.
Men förtjänsten erkännes och honoreras alltid för sent i
Sverige, – äfven i fråga om kroppsarbetet.
*
En af våra meddelare skrifver till oss följande tänkvårda ord:[1]
»Som hufvudsvar på Eder fråga angående orsaken till
emigrationsföreteelsen vill jag fästa uppmärksamheten
vid det svenska foiklynnets egendomliga art, sådan
denna är betingad af Sveriges naturförhållanden, hvilkas
inverkan varit så mycket djupare som de ända sedan
förhistoriska tider fått prägla den svenska folksjälen.
De starka och långvariga motsatserna mellan ljus och
mörker, mellan ständig sommardag och en vinternatt som
ej ville taga slut – ödslig ensamhet, som saknade väg
mellan människa och medmänniska – ha hindrat lifvet att
flyta fram i en harmonisk ström med vågryggar och vågdalar
i jämn, oafbruten följd, med arbete och hvila i snabb,
rytmisk växling. Annars skulle dagens arbete bjudit samma
vederkvickelse som nattens hvila. Hos oss har arbetet ej
kunnat sammanfalla med det dagliga behofvet af vederkvickelse.
Harmonien är sliten sönder: aldrig lagom, alltid för mycket
af det ena eller af det andra, öfveransträngning eller dvala.
Öfvermåttet af tvungen sysslolöshet slappade musklerna, och
så blef arbetet ett »nödvändigt ondt<». Arbetsskygghet blef
följden, så mycket mer som arbetet själft gaf mager lön.
Kunde vi ej – trots aktningsvärda försök – liksom björnen
sofva bort den långa vinternatten, så kunde vi i>drömma</i> bort
den, och vi blefvo ett folk af drömmare, lyriker, som drömde
det stora äfventyret med all dess härlighet – blott skulle
detta icke kosta lefnadslångt, plikttroget arbete (det vore
då intet äfventyr längre!), bäst, om det kunde fångas genom
magiska konster (vunnes det genom en blåkullafärd, ryggade
man icke för häxbålet), men skulle där arbete till, då borde
detta vara en jättekamp – i värsta fall på tre dagar – i hvilken
[1] Kyrkoherden F. Hallgren i Kverrestad, i bref den 8 augusti 1908: se Bilaga XVII, sid. 155.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/folklynn/0118.html
