- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Sjunde bandet /
xxvi

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af A. A. Grafström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XXVI

kall. "Men" - yttrar han sjelf - "då jag ock
betänkte den heliga förbindelse jag redan genom
min prestvigning iklädt mig utan att svara deremot,
hoppades jag att finna det mera tillfredsställande
att i sjelfva verket blifva, hvad jag förut endast
till namnet varit." - Han blef det ock med hela sitt
fromma hjertas värma och fann den tillfredsställelse
han sökte. Äfven sin lyra stämde han nu allt mera för
den andeliga sången. "Samma rena och oförtröttade
nit" - säger hans minnestecknare* - "hvarmed han
hittills mött sina pligter såsom vetenskapsidkare
och ungdomslärare, egnade han nu åt sina nya,
ännu dyrbarare förbindelser såsom själasörjare och
vetenskapligt bildad ledamot af svenska kyrkans
presterskap. Den milda, flärdlösa, apostoliska anda,
hvarmed han förstod att gå till mötes de enkla
andliga behofven hos dessa landsbygdens konstlösa
barn, hvilkas själavård blifvit honom anförtrodd,
har qvarlemnat ett kärt och varaktigt minne hos den
idoga, sjelfständiga och efter sina vilkor upplysta
allmogen i denna trakt, hvilken i honom framförallt
vördade en god prest, ehuru den ej utan stolthet
sade sig hafva hört talas om att han äfven skulle
vara en höglärd och berömd man och på räkningen af
denna sistnämnda omständighet skref vissa älskvärda
egenheter i hans lynne, som man stundom hörde dem,
med en naiv förundran, omtala."

Kumla postorat skulle först efter tvenne år
tillträdas. Att under tiden, såsom nu mera svensk
undersåte, tjena vid den akademi, som var lagd under
ryska väldet, blef för Franzén allt mera besvärande,
synnerligen som han icke kunde undgå att hos sina
finska vänner märka missnöje med hans flyttning. Han
beslöt då att ett år förr, än pastoratet skulle
tillträdas, öfverflytta till Sverige. Genom
biskop Teng-ströms bemedling erhöll han ett års
tjenstledighet från professionen med rättighet att
under tiden åtnjuta den dertill hörande lönen. Detta
år tillbragte han i Stockholm, och höll derunder sitt
inträdestal i svenska akademien. Hans vänner täflade
att göra hans vistelse i Stockholm angenäm och visa,
huru högt de skattade den lyckan att nu ega honom
fästad vid Sverige. Bland nya vittra vänner, som
han då förvärfvade, var äfven Tegnér. Han vistades
det året i Stockholm. De båda skalderna knöto ett
vänskapsband, som endast döden förmådde bryta.

I Maj 1812 lemnade Franzén hufvudstaden för att
bosätta sig i Kumla. Han hade förut - endast
i sällskap med Butström - besökt stället. "Nu"
-. skrifver han - "vid min ditkomst förnyades
min glädje öfver det trefliga hemmet. Den var så
mycket större, som den delades af min hustru och mina
barn. Dessa begynte straxt dansa omkring det präktiga
kastanieträdet, som stod midt på gården och nyss
slagit ut några af sina stora hvita blommor. Ett mörkt
åskmoln hade sväfvat öfver nejden, då vi nalkades
prestgården; det var skingradt och himmelen klar,
då vi inträdde." - Den stora häng-

Se Svenska Akademiens Handlingar, 25:te delen,
sid. 33G.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/7/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free