Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af A. A. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXI
Franzéns skaldegåfva. Han yttrar: "ifrån den aflägsna
strand der er besjungna hjeltes röst först låtit höra
sig, har, med lika lätthet som hans, er stämma flugit
öfver hafvet och med samma behagens makt tillryckt
sig hufvudstadens uppmärksamhet. Man har sett uppstå
i vår vitterhet skapelser af ett nytt slag, alster
af naturens lyckligaste enfald. Det har varit, nu en
tafla ur sagoåldern, i hela sanningen af sin fornlika
målningsart; nu en romantisk sorgescen; nu åter enkla
drag af hjertat och lefnaden: ett löje af oskulden, en
tår af medlidandet, ett joller af barnglädjen, liksom
fattade i flygten och hindrade att försvinna. Åt ett
i början halfgömdt namn, småningom närmare upptäckt
af gissningen, men alltid åt ett blott namn, hafva de
fleste af edra läsare hittills egnat deras aktning och
deras förbindelser. Genom den nya lager, som nu fästes
vid detta namn, uppfylles i dag deras återstående
önskan; och den röst, som tycktes vilja blott höras,
förvandlas ändteligen till ett för ögat närvarande
föremål."
"I den lysande samling af hof och stad, inför hvilken
ni här framträder att belönas med det pris hvarom ni
täflat, begynn med att åtnjuta det ej ringare pris,
som möter er i en åskådande allmänhets deltagande,
bland hvilken få hjertan lära finnas obevekta af edra
sånger, få minnen, som ej af dem förvara något lifligt
eller rörande drag. Det är skönt - säger en romersk
skald - att vara ett förtjent mål för den allmänna
uppmärksamheten, och att höra hviskas omkring sig:
det är han! För er, min herre, är detta ögonblick
en erfarenhet deraf; för akademien en smickrande
fastställelse på rättvisan af den belöning, som jag
har den äran att, i hennes namn, tillställa er."
Med den härliga sången öfver Creutz är första cykeln
af Franzéns dikter afslutad. I de följande börjar
en ny anda att råda och en ny tonart att höras,
mera närmande sig till de gamla mönstren inom
akademien. Han förklarar sjelf att hvarken Kellgren
åren förut eller Leopold sedermera hade uppmanat
honom till denna om-stämning, och Gyllenborg, hvilkens
synnerliga ynnest han vunnit genom ofvan omförmälda
sång, rådde honom blott att till bearbetning
företaga någon fesaga. Bland den tidens vittre män
var Stenhammar den ende, sorn med Franzén hade talat
till förmån för lärodikten och förklarat att poesiens
högsta syfte borde vara sedo-lärande. Emellertid
började han att misskänna sin kallelse. Han skref ett
filosofiskt didaktiskt poem öfver menniskans ändamål
och skickade in det såsom täflingsskrift till svenska
akademien. Denna fastade ingen annan uppmärksamhet
dervid, än att hon utmärkte ett ställe, som innehöll
en allegori. Denna del af poemet har han infört i sina
samlade skaldestycken under namn af Trollslottet *.
"Katta orsaken", säger han, "hvarföre jag dels någon
tid upphörde att poetisera, dels gjorde det i en
moraliserande ton, var mitt bemödande att alltmera
studera mig in i den kritiska filosofien. Ee-
* Se I: 249.
II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
