Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. III, 5 - Drottning Ingierd. III, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAGVALD.
Du tror ej på den nåd, som kyrkan lofvar.
SVERKER.
V Q dig! om jag ej tror, är det din skuld. SJETTE
SCENEN.
RAGVALD (ensam).
Ja, det var fel af mig att af det mod, Den kraft,
han visar i en strid, en fara, En afgjord sak, som
fordrar handling blott, Förhastadt sluta till den
sinneshöjd, Den styrka i förstånd, den fria åsigt,
Hvarmed man först sin egen herre är, Af intet band,
som tyglar menskor, bunden, Och derigenom se’n
blir andras herre. Framför sin här en hjelte,
lik de fordna, För hvilka deras arm var deras
Gud, Ar Sverker dessemellan lik ett barn, Som,
lyft af amman i en luftig gunga, An tycker sig åt
himlen svingas opp, Än sjunka i ett ändlöst djup.
Jag sjelf Var lika fången af den helga Ligan, Tills
jag i Rom fick bakom skärmen se Med hvilken slughet,
hvilken konst (det största Ibland de under, som hon
förebär), Den vapenlösa, hvilkens rike ej$ Som hon
bedyrar, är af denna verld, Dock lägger under sig all
verldens riken. Så blef jag botad för min blinda tro,
Min fromma vackling mellan hvitt och svart. Nu står
jag som en man på egna fötter, Står fri på jorden,
som är fast och säker, Då blott en dunst är hvad man
kallar himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
