Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Audiensen. IV, 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Publik, theater, pjeser, allt var smått, Och skulle
synas nu ett dockspel blott Mot hvad det sedan
blifvit, under vården Af kungens höga smak, så väl
som makt, Att dömma blott af husets yttre prakt. Dock
känner jag hos mig en hemlig fasa, Då jag besinnar
det latinska ord.
HELMING.
När på theatern styggelser och mord
Bedrefvos, när man der lät vilddjur rasa
Mot christna helgon, hette det med skäl
Hin ondes ståt. Men nu, nu är det väl
Helt annat dock. Hatt vårdadt, hvad kan vara
Mer både skönt och värdigt tidsfördrif,
Än dessa taflor af vårt hela lif?
När det är marknad, och en brokig skara
Uppfyller torget, sitter ni och ser,
Med oss, ur fönstret, på dess hvimmel ner;
Och ler, som vi, åt glädjen som der stimmar;
Och känner harm, om något ondt der sker;
Och rörs till sorg, om någon ofärd timmar:
Ett dylikt fönster en theater är,
Som visar oss, hur tid och verld sig hvälfva.
Ej blott ett fönster för oss öppnas der,
Men ock en spegel, der vi se oss sjelfva
Än "i de offer, vi med tårar se,
Än i den narr, den dåre, vi bele.
ANGELICA.
Men är den icke, jemte beggedera, Som redan nämndes,
ännu något mera? Ett trollglas, der vi se, hvad
fjerran är, Se detta bättre, som vi sakna här: Likt
spegeln, der Zemir, hos trollet fången, Pick se hvad
hon begret, sitt hem, sin far;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
