Behemot, den plumpa basten, rullar sig i dyn och smetar
smuts på stänglarna som vagga över Nilens blåa vretar.
Si, han är en läckergom, och lotus, lotus helst han betar.
Flora, unga blomstermoder, är ditt bästa barn en Fryne,
född att locka med sin drömdoft detta lystet svullna tryne?
Sörjande jag går vid Nilen, och jag ser en bild i syne:
Sebulon, den flodhästlike, traskar kring och blommor letar,
doftande vid kristna stigar och på adeliga vretar
skälvande i månskensdrömmar, väntande hans gröna betar.
