Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomsterprydnader på egyptiska mumier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
andra palmfrukter, med flera), likaså sädeskorn
af olika arter, hvete och korn, grötklumpar
af skidfrukter (linser) jämnte enstaka sådana
(cajanbönor) och kornbröd, detta bragt som offer i
grötform, i enlighet med den gammalromerska mola salsa
(saltblandad säd) och upplagdt på skålar, derjämnte
färger, harts, droger och läkemedel af de mest olika
slag, hvilka alla bidrogo att sprida ljus öfver det
äldre Egyptens kulturväxter
och handelsförbindelserna mellan detta land och
de närmaste områdena af Asien och Europa. De
åt grafvens invånare förlänade hus-geråden och
andra prof på svunnen tids konstflit lemna ett
rikhaltigt bevismaterial för tillvaron af vissa slags
textilstoff, hvilka användes vid korgflätning, garn-
och väftillverkning, med mera. Mångfaldiga äro ock
de träslag, som man igenfinner i de här uppställda
likkistorna, lådorna och askarna, i figurerna,
stolarna, kammarna, de musikaliska instrumenten,
med ett ord i de mest skilda gerådssaker.
De intressantaste vittnena om de gamlas flora förenas
emellertid i mumiekistornas inre. Här upptäcker
man dels enstaka lotusblommor, instuckna innanför
mumiekonvulutets yttre bandomslag, dels hela buketter
och qvastar af växtgrenar vid mumiernas sidor,
det vill säga inom kistans inre vägg. Hos andra
mumier funnos kransar, hvilka voro sammansatta och
flätade på likartadt sätt med dem, som vi finna
anbragta som offer-gåfvor på de gamlas bildliga
framställningar. Allmännast betäcker blomsterprydnaden
mumiens bröst i koncentriska cirklar, hvilka förena
sig i en knut bak i nacken. (Den grekisk-romerska
periodens senare mumier kännetecknas genom en
pannkrans af olivlöf.)
Dessa blad- och blomstergirlander spela under namn af
»rättfärdighetens krans inför Osiris’ domstol^ en stor
roll i de egyptiska dödsceremonierna. Den döde fick
denna krans vid ingången till underjorden. Der stod en
sykomor, i hvilken himmelsgudinnan Nut bodde, och hon
väckte med sin lifssaft den döde till ett nytt vara.
De egyptiska mumiernas blomstergirlander måste till
följd af kistans trånghet ligga tätt till. Fördenskull
valdes till dem blad af läderartad textur, hvilka
vekos dubbla ihop på tvären, så att hufvudnerven låg
fyr-dubbel och bladen bildade småpaket, lika långa
som breda. Man föredrog blad af det egyptiska videt
och af Mimusops, de gamla skriftställarnas Persea,
som ännu i dag finnes i det tropiska Afrika och sedan
urminnes tid till Egypten införts från landet Punt
(Somalikusten). Denna växt odlades då
Blomstergirland å Amenhotep I:s mumie (videblad och
blommor af ?l-akasia).
Amenhotep I:s tillstånd vid upptäckten 6 Juli 1881.
i tempelträdgårdarna, men dog ut efter romarenas
tid. Bladpaketen radades upp på trådar af sön-derrifna
daddel-palmsblad och tjenade till fasthållare af små
blommor, till exempel Makasier, saffran, sesbania,
österländska riddar-sporren, åkervallmo, blåklint,
och så vidare, eller för kronblad af hvit och blå
Lotus, hvilkas blommors storlek hindrade deras
omedelbara instickande i bladgirlanden. Fina remsor
af daddel-blad tjenade som särskilda bladens fästande
vid
Mumieutstyrsel. (Restaurerade gir länder och Lotus.
tråd vid de hvarandra.
Dessa gammalegyptiska blomstergirlander erinra
med hänsyn till sammansättning och anordning om
många metallsmycken, som i olika orientaliska
land bibehållit sig till våra dagar, derigenom
att de tungformiga, nedhängande lotusbladen i dessa
mumieprydnader intaga platsen för nu brukliga fransar,
klockor och dylikt påhäng.
För medelklassens mumier åtnöjde man sig med att i
prålande färger måla dessa girlander på den glänsande,
lackerade kistan. Yerkliga blommor finnas blott hos
mumier efter förnäma personer och förnämligast hos
kungliga.
Hvad de nu funna blomdelarnas tillstånd vidkommer,
kan man säga, att det ej var sämre, än blommornas i
ett herbarium, som räknat lika många år, som dessa
årtusenden. Vid mumiens uttagande ur kistan och
genomsökande föllo visserligen de späda blad- och
blomdelarna i spillror. Men hvad som förblef helt, lät
genom uppmjukande i vatten lika fogligt behandla sig,
som våra dagars herbarieexemplar. Blad och blommor
kunde då undersökas in i de minsta enskildheter,
utbredas och torkas för att som her-barieväxter
skyddas för vidare förstöring. Äfven blommornas och
bladens färg hade bibehållit sig. I de girlander,
som prydde den store Aahmos (Amosis) I:s bröst lyste
den orientaliska riddarsporren ännu rödviolett, och
prinsessan Nsi-Chonsu af tjugondeandra dynastien
var smyckad med omisskännlig blåklint. I samma
girlander lyste ock vallmons och saffrans röda
blommor. Likaledes hade vattenmelonens gröna blad
bibehållit sin färg i en girland, tillhörig muinien
af en prest ur nämnda dynasti.
Vidare har man konstaterat, att ingen enda af
de funna blomsterarterna äro nu utdöda.
Så är det med åkervallmon, som väl nu
saknas i öfre Egypten, men dock finnes vid
Alexandrias kuster, likaså med riddarsporren,
blåklinten, stockrosen, hvilka fattas våra dagars
egyptiska flora, men finnas i Asien, hvarifrån
de gamla egypterna sannolikt fört dem som
trädgårdsväxter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
