Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till schackspelets historia - En fiskebrygga i Chicago
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till schaokspelets historia.
Jla spels spel, alla tänkares lust, kejsaren ibland
spelen!» - så benämnes med rätt det ädla, sinnrika
schackspelet. Sedan årtusenden ett medel till fröjd
och vederqvickelse för intelligenta hufvud ur hvarje
stånd, speladt af otaliga millioner från pol till pol,
hvilka, huru begåfvade de än varit, aldrig förmått
blifva utlärda deri, skall det, så vidt man kan se,
ännu länge åtnjuta samma förkärlek.
Delvis sammanflätadt med folkens kulturhistoria, har
schackspelet redan under Sassanidernas tid öfverförts
från Indien till Persien, ehuru såväl uppfinnarens
namn som tiden för uppfinningen (år 1000 f. Kr.?) äro
okända. Härom har en hel sagocykel utbildat sig, ur
hvilken vi anföra den mest bekanta, men också den
sinnrikaste, berättelsen. Enligt denna saga skall
braminen Sissa eller Sissera (400 f. Kr.) uppfunnit
spelet, för att dermed lära sin folket föraktande
konung Schechram (Schachram), att en herrskare ensam
för sig är maktlös och endast genom sina undersåtar
mäktig och skyddad, ja, till med ofta genom förlusten
af en ende bland de ringaste af dem (bönderna)
förlorad.
Det lärorika spelet skall så hafva rört den
folkförakt-ande kungens hjerta, att han tillät sin
läromästare att begära hvilket ynnestbevis, han
ville, hvarvid denne bedt om ett sädeskorn för den
första af schackbrädets sextiofyra rutor, två för
den andra, fyra för den tredje, åtta för den fjerde,
och så vidare, hvarigenom en summa af 18 trillioner
446,744 billioner 73,709 millioner, 551,615 sädeskorn
åstadkoms, en dråse, som skulle hafva betäckt en yta
af omkring tvåtusen qvadratmil till omkring tretio
fots höjd. Då i hela verlden ej fanns så mycken säd,
föredrog konungen att göra den vise mannen till sin
rådgifvare och vän för lifvet.
Araberna, som oriktigt angifva, att schackspelet
först uppfanns 226 e. Kr. på grund af afundsjuka mot
Artax-erxes, som uttänkt bredspelet, hafva erhållit
dess namn från perserna, hvilka kallade det Shetrendj,
en vanställning af det sanskritiska Ghaturanga,
hvilket betyder krigshär eller, ordagrannare, "en
fyrledad». Till en fullständig här i gamla tiden
hörde nämligen infanteri, elefanter, rytteri och
stridsvagnar.
I vårt schackspel representera nu bönderna (ett
närgånget uttryck!) fotfolket, löparna elefanterna,
hästarna rytteriet och tornen stridsvagnarna. Konungen
är ur sjelfbe-stämmelsens synpunkt föga bättre
lottad än bönderna: hela skilnaden är, att han
(hvad ju historien också lär) kan gå baklänges
och göra snedsprång, utan att vid sist nämnda
rörelse, liksom bönderna, nödgas taga lifvet af någon
med-menniska. Drottningen är den egentlige fältherren,
hvars verksamhet med »schack-matt» upphör. Detta
frän persiskans shakmat öfverflyttade, ödesdigra ord
betyder så mycket som »konungen är fången och död».
Drottningens namn var i persiskan Ferz eller ferzm
(= vezir, premierminister). Af namnet på konungens
förnämste rådgifvare har 1100-talets kökslatin gjort
Fercia, hvaraf Fierce, Fierge, Vierge (fransmännens
»jungfru») uppstått. På detta sätt har en diplomat
förvandlats till ett fruntimmer, - kanske med rätta.
Yårt torn heter hos orientalerna Rokk, ett uttryck,
som bibehållit sig i vårt »rockera». Eljest betyder
ordet kamel, och i hinduernas schackspel representeras
ännu tornet af en kamel med en ryttare på ryggen.
Vår löpare har af engelsmännen omdöpts till biskop
och af fransmännen till fou (narr).
De, som till Europa öfverförde schackspelet, voro
sannolikt mohrerna i Spanien och möjligen återvändande
deltagare i korstågen. Huru härmed må vara, visst
är, att det sinnrika spelet blef snart och varmt
mottaget derstädes af de högre stånden. Riddarborgarna
öppnade sina salar derför (det utfördes till och med
någon gång på å salsgolfvet målade rutor af lefvande
personer, som återgåfvo de olika pjes-ernas karaktär),
och äfven andans män omhuldade det vexlingsrika
spelet såsom en spegelbild af den guddomliga
verldsordningen. Senare trängde det ock ned till
folket, som derifrån hemtade sina djupsinnigaste
ordspråk om lif och död.
Tidigt banade sig schackspelet väg äfven till
Norden. Om konung Knut af Danmark berättas det,
att han, som var en passionerad schackspelare, under
striden med Olaf den helige om norska kronan uppsökte
sin svåger, jarl Ulf, i Roeskilde. Denne bemödade sig
att på det angenämaste underhålla sin misslynte gäst,
och då denne förblef dyster och förströdd, föreslog
han honom ett schackparti. Genom ett under spelets
gång gjordt dåligt drag råkade Knut i fara att förlora
en häst (»riddare»). Han fordrade då af sin värd,
att denne skulle lemna springaren i fred och göra
ett annat drag. Men jarlen, som var en lika häftig
och lidelsefull man, som monarken, vägrade detta i
vredgad ton, stötte omkull schackbrädet och lemnade
salen. Innan han hunnit ut, skickade dock konungen
efter honom ett: »Ulf, fege stackare, du flyr!»
Ytterst uppbragt vände jarlen om och svarade bittert:
»I Helgeån skullen I hafva fortsatt eder flykt, om jag
ej bistått Eder. I sanning, då svenskarna slogo eder
i skallen, som en hund, då kalladen I mig ej feg!»
- Dessa sanna ord kostade honom inom få dagar lifvet.
Hvad schackspelet sedan den tiden blifvit,
ett tankerikt nöje för gammal och ung i hvarje
civiliseradt land, veta vi full väl. Icke ens
det nobla biljardspelet har lyckats vinna sådant
anseende, förvärfva sig en så omfattande litteratur
och åstadkomma så många verldstäflingar, som de gamla
indiernas sinnrika schackspel.
i Oliieag-o.
(Se bilden å följande sida.)
*et qvittrar, det glittrar i mörkblå skyn;
5Det blänker, det stänker mot strandens bryn.
Små snöhvita ’gäss’ i glansen
Af vårsolen tråda dansen.
Neptunus med fröjd upp ur vågen dök, Och fiskmåsen
färskaste löjor slok;
Aborrar, braxen pch torskar
Begynte stimma som norskar.
Från vester kom vinden med iltågsfart.
Han värmde så böljor som sinnen snart Och qväfde
naturens suckan, Och då vardt det »luft i luckan».
Då väcktes Chicagos glada verld.
Hon ställde till Michigan-sjön sin färd, Att der
blåsa af sig dammet, Som fästs vid siden och sammet.
Nu ila den fin-fina verldens spann Likt stormvindar
långs efter Michigan.
De nådiga misserna mysa,
De nådiga hästarna fnysa.
Då gnyr ett jubel från sandig strand, Der barnen
leka i solens brand - En handfull trasiga ungar,
Men stoltare dock än kungar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
