Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bild från Skånes östra slättbygd. af A.-E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ett bättre, att höja dem ur den sekellånga
andliga och lekamliga förnedringen. Sjelfva
förstodo de det icke.
Evigt kan dock det gamla icke blifva; äfven till
denna afsides liggande skånska slätt kommo omsider
friska, lifgifvande flägtar af den nya tidens
vind. I öppnade skolor tvangs det växande slägtet in
i andra åskådningar och tankevanor, än de, som rådde
i hemmen, bland forbönderna på landsvägarna eller
i herrgårdens dagsverksstuga. Nya kommunikationer,
som i förr okänd grad beqvämliggjort samfärdseln
med andra orters bebyggare, hafva ock här visat sin
uppfostrande och humaniserande förmåga, och detta
icke blott i fråga om de sämre lottade, utan äfven om
de bättre. Finnas ännu också många råhetens qvarlefvor
i behåll, äro de dock, desto bättre, stadigt på väg
till förintelse. Ingen skall med skäl beklaga deras
bortgång. Icke ens deras intresse, som enligt gamla
åskådningssättet främst, om ej uteslutande, skulle
lida af ändrade förhållanden mellan jordens ägare och
jordens, brukare, torde nu mer finna någon målsman,
som yrkar på, att det gamla bör återvända – om detta
vore möjligt. Den "nya tidens» idéer hafva så icke
blott i Skåne, icke blott i Sverige, utan öfverallt
i verlden, vunnit fast mark, att de icke mer skola
vika eller kunna krossas.
Denna landsände är för öfrigt vida omtalad för
bebyggarnas maklighet i rörelser och mästerskap i
ätning samt kruserlighet, som sträcker sig ända till
hvardagsförhållandena, till bevis hvarpå Bruzelius
anför följande anekdot: En nyss inom annat härad i
tjenst kommen dräng från Ingelstad steg tidigt en
morgon in till husbonden, yttrande: »Här kan ja’,
min lyv, inte ble, ja’ har inte fått nå’n mat.» På
fråga om han ej fått matbud, svarade han: »Pian sa’
té mej en gång, men hvem kan gå, når en inte bådes
to gånger.»
-
Om man mot strömmen ett stycke inåt landet följer den
å, som utfaller i Östersjön nära Simbrishamn och som
förr i tiden var segelbar och säkerligen befors af
vikingar, passerar man byn Tomarp, fordom Thumatorp,
den stad, som Sigurd Jorsalafarare plundrade. Längre
upp, omkring en fjerdedels mil derifrån, påträffa vi
herresätet Gärdsnäs, den gamla Drefeltska familjens
stamgods. Det vattendrag, vi följt, delar sig här
tillfälligt i två grenar och upptager dessutom en
annan å, till följd hvaraf gården på tre sidor är
omgifven af rinnande vatten, hvilket väsendtligt
bidrager till den ovanliga naturfägring, som här
tjusar blicken, hvart den än vändes.
Vi befinna oss här midt i den fruktbaraste delen af
Simbrishamns-slätten. En i sitt slag vackrare syn kan
man knappt önska sig, än att härifrån en sommardag
få öfverblicka de böljande fälten och den af naturen
med så många förmåner välsignade trakten, öfverströdd
af byar och kyrkor. Är betraktaren då från upplandet
eller, låt vara, blott från grannlandet Småland och
van vid trängre synkretsar och mindre frodigt växande
skördar, så bör han tilltalas så mycket lifligare af
taflans egendomliga behag.
Gärdsnäs är en gammal herreboning, det ser man redan
på den här meddelade teckningen af karaktärshuset,
men det saknar nästan helt och hållet en historia af
något annat intresse, än det, som kan stå i sammanhang
med de olika ägarnas personligheter.
Gärdsnäs.
Teckning för Sv. Fam.-Journ. af K. Haglund.
Från den danska tiden ser man bland
dessa många namn, som tillhöra Danmarks högsta
aristokrati. Sedan Skåne kommit under svenska
regementet – en bland de sista danska ägarna af
Gärdsnäs, den berömde Falk-Lycke, uppförde på
1640-talet den hufvudbyggnad, som ännu, fastän
betydligt moderniserad, finnes qvar och användes –
fick Gärdsnäs till ägare generalguvernören öfver Skåne
Gustaf Banér, hvilken dock sedermera måste lemna
det, ruinerad, som han blef, af reduktionen. Denna
hufvudbyggnad är här afbildad och afsedd att inleda
en serie bilder af skånska herrgårdar, som i denna
tidskrift efter hand skall återgifvas. I början
af 1700-talet ägdes gården af landshöfdingen
Jöran Adlersten. Dennes måg, landshöfding W. von
Lindenstedt, var dess ägare på 1760-talet. För
närvarande är godset i den Rosencrantzska familjens
ägo och har, i synnerhet under senaste tiden, blifvit
betydligt förbättradt och förskönadt, hvarigenom
Gärdsnäs icke litet stigit i värde.
A.-E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
