Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXI. Hans Magnus Melin. B. F. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Ebr. 11, 3:
Tliörei voov^v uar^pri6^ai rov? pr’j/j,an
S-eoVy hg ro jur/ in <paivof.iévGdv ra yzyovévai.
Till fullständigande af den karakteristik,
som dessa bibliska motton innefatta, må anföras
.följande yttrande af Melin, hem-tadt ur en icke
ännu offentliggjord sjelf biografi: »Min afsigt
var», säger han, »att utgifva ett bibelverk, som
jemte beriktigan-de af den gamla öfversättningen,
med bibehållande af dennas hela ton och anda, sökte
genom under texten anbragta upplysande anmärkningar
kort och klart redogöra för bibelordets rätta mening,
ett syftemål, som torde få anses i väsentlig mån hafva
uppnåtts, att sluta af de tacksamhetsbety-gelser, som
kommit mig till del från så många håll, från personer
af alla stånd och vilkor. .Vid utarbetandet, som
upptog åtta och ett halft år af ansträngd verksamhet,
från medlet af 1856 till slutet af 1864, har jag med
uppmärksamhet följt den nyare vetenskapens betydande
framsteg och derigenom kommit i tillfälle att äfven
tillgodose ett apologetiskt intresse, till bemötande
af inkast, som blifvit gjorda från ståndpunkten af den
förut fattade meningen, såsom skulle mellan gudomlig
uppenbarelse och mensklig vetenskap en oupplöslig
motsägelse vara för handen. Denna vetenskapliga
syftning har äfv^eii blifvit bibehållen vid de
nya upplagor, som äro under utgifning i Stockholm,
endast med de små förändringar och på sina ställen
vigtigare tillägg, som äro en naturlig följd af
vetenskapens egen växande fullkomning, i sammanhang
med obenägenheten hos en samvetsgrann författare att
inrymma annat än sådant, om hvilket han sjelf är viss
i sin öfvertygelse.»
På det religiösa och teologiska området har Melin,
utom de redan nämnda verken, utgifvit en mängd
akademiska afhandlingar, tidskriftsuppsatser
och strödda predikningar, hvarjemte han 1841-42,
tillsammans med E. G. Bring, redigerade »Teologisk
qvar talsskrift». Bland de verldsliga alstren af hans
penna förtjena särskildt nämnas Handlexikon öfver
grekiska språket efter Jacobitz och Seiler (1845-53),
hvilket verk fortfarande utgör vår förnämsta nyckel
till Hellas’
gamla språk, och en Öfversättning af andra delen
af Göthes ’
H. M. Melin.
Melins litterära förtjenster, särskildt som
bibeltolkare, hafva blifvit erkända af Svenska
akademien, hvilken, sedan hon 1853 tilldelat honom sin
stora skådepenning i guld och 1856 belönat honom med
Karl Johans-priset, år 1866 kallade honom till sin
ledamot efter Börjesson. Sedan Melins inträdestal,
hvilket han af sjukdom var hindrad att personligen
framföra, blifvit uppläst för den vittra areopagen,
yttrade hennes direktör, som då var W. E. Svedelius:
»Den man, hvilken vi hoppas att hädanefter få se
på den plats, som pryddes af Börjesson, har med
teckningen af sin företrädare, ökat sin egen rätt
till Svenska akademiens förtroende och till den stora
aktning, som namnet Hans Magnus Melin redan länge
njutit i de lärdas krets, i kyrkans samfund och bland
den vittra bildningens vänner. Svenska akademien
har icke varit ovan att se sina platser intagas
äfven af den kyrkliga vältalighetens mästare. Med
sann tillfreds-
ställelse helsa vi åter en sådan man. Emellan religion
och vitterhet gifves en innerlig förening. Wallin,
Franzén - flere kunde nämnas - hafva lärt oss, huru
vitterheten helgas af religionen och religionens
helighet förklaras i . vittert språk. Åt Melin .^
blef den kallelse gifven, som han så värdigt har
uppfyllt, att åt svenska språkets rykt och odling egna
en dyrbar skatt, då han tolkade på detta språk i nya,
friska, sjelfständigt drag de heliga böckerna, alla
ifrån den första till den sista. Svenska akademien
dröjde icke att uttala sin aktning för den förtjenst,
" han med ett sådant verk har ådagalagt. En gärd
af samma tänkesätt är denna dagens handling, då
akademien inbjudit Melin att intaga en plats bland
hennes ledamöter.»
Vetenskapsakademien har hyllat Melins förtjenster
genom att 1864 förläna honom Letterstedtska priset
och 1866 kalla honom till sin ledamot.
Utom den svenska vitterhetens och vetenskapens
förnämsta institutioner hafva en mängd sällskap inom
och utom landet kallat Melin till sin ledamot. Så
invaldes han 1851 i det historiskt teologiska
samfundet i Leipzig, 1856 i det kongl. nordiska
Oldskriftselskab i Köpenhamn, 1859 i det Fysiografiska
sällskapet i Lund. Derjemte var han ständig ledamot
af samfundet Pro fide et christianismo samt af Svenska
bibelsällskapet.
År 1861 insattes Melin i Svenska bibelkommissionen,
till hvilkens verksammaste och mest framstående
medlemmar han hörde. Melin representerade Lunds
teologiska fakultet vid. 1869 års kyrkomöte.
Bland andra utmärkelser, som kommit Melin till del,
må nämnas kommendörskorset af Nordstjerneorden,
af hvilket han var innehafvare sedan 1865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
