Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnet af Nyköpings slott. J. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Samtidigt fördes till Nyköpings slott de fem af
Sigismund ut-lemnade rådsherrarna, af hvilka dock
Göran Posse och Gustaf Baner i November flyttades
till Gripsholm. Men Sten Baner, Thure Bjelke
och Erik Sparre höllos fortfarande fängslade på
slottet, der de hade hvar sin kammare och hvar sin
dräng till uppassning samt en gång i veckan erhöllo
nattvarden, till dess de i början af år 1600 fördes
till Linköping, för att der, jemte de båda andra,
slutligen halshuggas.
Sedan hertigens makt derigenom blifvit stadgad
och han slutligen blifvit konung, tilltog hofvets
storlek. Fastän lefnadssättet, i följd af de höga
makarnas kända sparsamhet, i hvardagslag var mycket
tarfligt, kunde dock vid högtidliga tillfällen mycken
ståt och prakt utvecklas. Så till exempel då 1602
bröllop firades mellan Henrik Horn af Kansas och
Anna Sna-kenberg, och 1604, då en lika högtidlig akt
fullbordades mellan Otto Helmer Mörner och Maria von
der Grtinow.
Med danska krigets annalkande randades bekymmersammare
och dystrare dagar. Konungen måste 1611 ut mot fienden
och hemfördes efter den bittra förlusten af Kalmar,
då en bland rikets vigtigaste fästningar, i slutet af
Oktober sjöledes till slottets brygga, hvarifrån han
redan till hälften döende uppbars. Sedan han den 30
Oktober på förmiddagen uppgifvit andan, balsamerades
liket och stod sedermera under fyra månaders tid å
rikssalen i en öppen, praktfullt prydd kista.
Omedelbart efter Karl IX:s död sammankallades till den
l December i Nyköping en riksdag, som Öppnades den 10,
hvarefter hertig Johan af Östergötland den 19 afsade
sig sina lagliga anspråk på kronan och Gustaf Adolf
den 25, oaktadt sin omyndighetsålder, fick öfvertaga
regeringen. Sedan denna vigtiga riksdag den 6 Januari
1612 afslutats, måste den unge konungen oförtöfvadt
jemte sin broder ila ut i kriget, hvarifrån han
blott i Mars återkom, för att med det kungliga husets
öfriga medlemmar och en stor del af ständerna under
sorglig ståt beledsaga faderns lik till Strengnäs,
der det högtidligt begrafdes. På eftersornmaren
samma år måste hofvet, i följd af danska flottans
färd till stockholmsskären med konung Kristian IV,
för någon tid ånyo flytta till Örebro.
Fastän Nyköpings slott jemte faderns gamla hertigdömme
nu tillfallit Karl Filip, och enkedrottning Kristina
till lifgeding erhållit Gefle stad m. m., qvarstannade
hon dock under sin återstående lefnad på slottet
och bildade derstädes, i dessa farliga och krigiska
tider, under flera år, medelpunkten af hofvet och det
sällskapliga lifvet. Så ofta den unge konungen kunde
slita sig lös från kriget och regeringsärendena,
skyndade han till det ställe, der han mestadels
tillbragt sina barndomsdagar, och dit nu äfven en
starkare magnet, än familjekärleken, drog honom. Ty
på Nyköpings slott började och utvecklade sig den ömma
kärlek till den sköna Ebba Brahe, som förorsakade den
stränga och beräknande enkedrottningen, hos hvilken
hon var hofdam, så mycket bekymmer.
Ebba Brahe hade redan från sin barndom vistats
vid hofvet och fyllde i Mars 1612 sexton år, vid
hvilken tid hon äfven synes blifvit hoffröken. Den
ömsesidiga böjelsen hos de unga tu torde börjat på
hösten nyss nämnda år, då konungen lemnat kriget,
för att i November i Stockholm fira sin syster
Elisabeths giftermål ined hertig Johan, hvarefter
följde en kort tids vistelse i Nyköping. Dit
riktades äfven, medan konungen var sysselsatt i
kriget eller med regeringsärenden, från olika delar
af riket de kärleksbref, man har i behåll från de
båda följande åren. Från slutet af November 1614
till medlet af Januari 1615 vistades Gustaf Adolf på
slottet, och denna tidpunkt torde kunna betecknas
såsom den, då den ömma lågan nått sin höjd och
enkedrottningen mot sin vilja måste medgifva ett
framtida giftermål. Men redan på våren sist nämnda
år synes Ebba Brahe blifvit förflyttad till gamla
enkedrottningen, Katarina Stenbock, på Strömsholms
slott, för att undgå den yngre enkedrottningens
gnat och dåliga lynne samt hof-folkets afundsjuka
och »»klaffande munnar». Sedermera följde på hösten
konungens kärleksförbindelse med Margareta Kabiliau
i Narva. Från sommaren 1616 kan man spåra de första
tankarna på ett frieri till Maria Eleonora. Och på
hösten 1617 försiggick Ebba Brahes förmälning med
Jakob De la Gardie.
Med åren blefvo sönernas vistande hos den åldrande
enkedrottningen sällsyntare. Från 1620, då Gustaf
Adolf gifte sig och det unga hofvet satte bo
på Stockholms slott, blef det allt tystare på
Nyköpings gamla borg. Sedan enkedrottningen i
början af 1622 förlorat sin älskade Karl Filip,
som dog i Narva af fältsjuka, erhöll hon till
förbättring af sitt lifgeding Nyköpings län och
hus. Samma år besöktes hon af styfdottern Katarina
och dennas gemål, pfaltzgrefven Johan Kasimir, under
hvilket besök deras son, sedermera Karl X Gustaf,
föddes. Pfaltzgrefven lärer då gjort mycket till
förskönande af slottsträdgården, som tio år senare
säges hafva kommit i flor.
År 1623 hördes ånyo krigsbuller på slottet, och
enkedrottningen flyttade för någon tid till Gripsholm;
en landstigning från Polen befarades och 600 man
inlades i garnison, hvarjemte Hasselö skans och midt
emot liggande batteri upprättades till inloppets
försvar. Sedan faran blifvit besvuren genom konungens
raska besök med svenska flottan utanför Danzig,
återvände enkedrottningen till Nyköpings slott,
der hon sedan tillbragte sina sista år i enslighet
med sin lilla favorit Elisabet Gyllenhjelm, dotter
till Karl Filip i hemligt giftermål med Elisabet
Ribbing och född 1621, samt en gammal syster,
prinsessan Agnes. Hon afsomnade den 8 December 1625,
52 år gammal.
Efter enkedrottningens högtidliga begrafning i
Strengnäs 1626 skingrades hennes hof, och det blef
ännu tystare och ensligare på slottet, särdeles
sedan en stor del af staden den 20 December 1632 af
brunnit. Sorglig var äfven den anledning, som ånyo
skulle förorsaka något lif derstädes. Den 5 Augusti
1633 varseblefs en ståtlig eskader på den utanför
befintliga fjärden, och under strömmar af regn samt
kanoners dån landsattes vid slottets brygga liket af
tidehvarfvets störste hjelte, hvilket beledsagades
af Gyllenhjelm, Torstenson och Rosenhane m. fl. samt
uppsattes i rikssalen. Sedan gustavianska graf koret
vid Riddarholmskyrkan blifvit fullbordadt, affördes
Gustaf Adolfs lik med sorglig militärisk ståt,
följdt af det svartklädda Södermanlands regemente,
den l Juni 1634 från Nyköpmg till Stockholm.
År 1634 blef Nyköping residensort för en af de
lands-höfdingar, som enligt samma års regeringsform
tillsattes. Med anledning af danska kriget förlades
1644 och 1645 ånyo krigsfolk på slottet och skansarna.
Om Maria Eleonora ej vid sin flykt ur Sverige 1640,
såsom somliga påstå, inskeppade sig från Nyköpings
slott - hvilket skedde vid Nottarön i Sotaskären - så
flyttade hon likväl efter sin återkomst till Sverige
dit 1648 eller 1649. År 1651 tilldelades henne slottet
och staden såsom residens för hofhållning. Nu fyUdes
de ödsliga rummen och gångarna ånyo under några år
af hoffolk och betjening, och af det forna glada
hvimlet förspordes en svag efterglans. Ar 1651
mötte drottning Kristina derstädes Karl Gustaf och
tiUkännagaf för honom första gången sitt beslut, att
afsäga sig kronan. Följande året gjorde drottningen
ett nytt besök hos sin moder. I början af 1654
besökte drottning Kristina för sista gången modern,
som anförtroddes åt Karl Gustafs omsorger. Samma
år bars Nikodemus Tessin, son till en i Nyköping
boende arkitekt, till dopet af enkedrottningen. Den
sistnämnda lärer efter dotterns tronafsägelse flyttat
till Stockholm, der hon den 18 Mars 1655 anses hafva
aflidit.
Kort efter hennes död af brann slottstaket och ett
af tornen. Den vidskepliga folktron vill då hafva
sett Maria Eleonoras vålnad sittande på det andra
tornet. År 1656-1659 istånd-sattes fästningsverken
och de utanför liggande skansarna till försvar,
hvilka sistnämnda dock slutligen utdömdes. Ar 1658
flyttade riksdrotsen Per Brahe, jemte riksrådet,
för pestens skull till Nyköpings slott och vistades
sedan derstädes någon tid.
Nu nalkades den gamla borgen sina ödens
fullbordan. Den skulle likväl hvarken ödeläggas
af krigets härjningar eller tidens gnagande tand,
utan genom eldens förhärjande verkan. Den l Juli
1655 utbröt i Nyköping en förfärlig eldsvåda, hvilken
icke allenast lade hela staden i aska, utan äfven det
ståtliga slottet, som inom fyra timmars tid nedbrann
till grunden.
Sedan är det slut med dess minnen. Eller åtminstone
äro dessa utan framstående betydelse. På Karl XII:s
befall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
