Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnet af Nyköpings slott. J. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
sattes åt en af de tyskar, han med sig infört i
landet, nämligen Eawen von Barneko w. Denne började
1365 ånyo uppbygga slottet, hvilket då rymde en
besättning af 300 man. Efter Barnekow öfvergick
panträtten 1375 till den mäktige Bo Jonsson Grip,
hvilken der sedermera synes bott till sin död
1388. Äfven han påbyggde mycket, hvarföre han
förbehöll sig eller sina arfvingar ersättning för
alla häfda omkostnader.
Slottet lärer vid denna tid, näst efter Stockholms,
varit det starkaste i riket. En afbildning, i
träsnitt, af dess utseende vid denna tid finnes i
Sundlers nyss nämnda disputation. Men fastän det,
enligt tidens sed, företer en sammangyttring af
torn och andra byggnader af olika storlek, torde ej
heller åt denna afbildning något historiskt värde
kunna tillerkännas.
I pingst 1388 samlades Grips testamentsverkställare
på slottet, för att öfverlägga om de vilkor,
på hvilkao svenska kronan skulle öfverlemnas åt
drottning Margareta. År 1390 lärer drottningen
första gången besökt slottet; samma år uppbrändes
staden af fetaliebröderna. Ar 1396 hölls på slottet
ett talrikt besökt möte, hvarvid äfven drottning
Margareta var närvarande och vid hvilket beslöts
den s. k. Nyköpings re-cess, hvarigenom kronans
rättigheter utvidgades. Genom den i följ d deraf
hållna räfsten lärer slottet 1399 hafva återkommit
till kronan; samma år hölls derstädes ett nytt möte
af drottningen, konung Erik och rådet. År 1401
besökte Erik slottet på sin eriksgata, och 1408
möttes derstädes konungen och drottning Margareta,
hvilken då för sista gången besökte slottet.
Sedermera residerade derstädes konungens höfvitsmän
öfver Nyköpings län, till dess slottet år
under dennes regering, som Karl Knutssons derpå
följande trenne sista regeringsår (1467-1470)
och äfven i början af Sten Sture den äldres
riksföreståndareskap. Äfven denna period var för
slottet lysande; och 1466 hölls der ett ståtligt
bröllop mellan Erik Axelsons broder Ivar och Karl
Knutssons dotter Magdalena. Efter Eriks död 1480 ville
Ivar icke återlemna slottet åt kronan, hvarföre Sture
slutligen belägrade - femte belägringen - och eröfrade
detsamma 1487.
När Sture 1497 nedlade sitt riksföreståndareskap
till konung Johans förmån, erhöll han bland andra
förläningar äfven Nyköpings slott, hvilket af konungen
gästades julen 1498 vid hans eriksgata. Sedermera
förblef slottet i Sturarnas våld ända till den
yngres död. Ar 1516 måste det likväl belägras, -
sjette gången - emedan dåvarande höfvitsmannen, Sten
Oxenstjerna, stämplade till Kristian ILs förmån. Efter
d.en sistnämndes slutliga seger 1520, öfverlemnades
slottet åt honom, hvilken till höfvitsmän ditsatte
Henrik Kantzow och Jöns Olofsson (Gyllen-
horn).
Efter Stockholms blodbad fängslades Gustaf Erikssons
syster Margareta och insattes på Nyköpings
slott. Under befrielsekriget belägrades slottet -
för sjunde gången - af Lars Peders-son (Hård),
från Maj 1521 till julaftonen samma år, då Jöns
Olofsson måste uppgifva det, hvarvid Margareta
befriades. Eiksföre-ståndaren Gustaf Eriksson Wasa
gjorde ett kort besök hos beläg;-ringshären. År 1525
förlänade han såsom konung slottet åt Johan Thuresson
(Tre Eosor), son af den mäktige Thure Jönsson. Oaktadt
den sistnämndes uppror 1529, visade sig sonen trogen
och fick behålla slot-
Det inre af Nyköpings slottsruin.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
1434 måste uppgifvas åt Engelbrekt och hans
bondehär. Följande år återgafs detsamma, som då
räknades såsom en bland rikets trenne starkaste
fästningar, åt konung Erik. Men då denne ej höll
sina löften, skred Engelbrekt i början af 1436 med
Södermanlands allmoge till belägring - den fjerde
kända. Under Engelbrekts frånvaro uppgafs slottet, ej
tiU dennes folk, utan till marsken Karl Knutsson. År
1437 öfverlemnades slottet och länet af denne,
såsom riksföreståndare, åt Krister Nilsson (Wase),
hvilken dock för sina stämplingar 1438 fängslades,
hvarefter Karl Knutsson 1439 för andra gången fick
det i sitt våld, fastän han redan följande året måste
öfverlemna det åt den nyvalde konung Kristoffer.
Efter dennes död 1448, och sedan Karl Knutsson
blifvit konung, återfick han 1449 slottet, der han
tillbragte julen såväl 1451, före det stora danska
tåget, som 1452, hvarefter han flera gånger besökte
Nyköping. Sedan Kristian I 1457 blifvit konung,
lemnade han slottet i förläning åt den mäktige Erik
Axelson (Tott), hvilken fick behålla det såväl
stina Gyllenstjerna.
tet, der han 1527 gifte sig med Sten Stures enka,
Kri-Ar 1538 firades der bröllop mellan Kri-
stinas son i första giftet, Svante Sture, och
Märta Lejonhufvud, en förmälning, som Gustaf
Wasa sjelf bevistade. Yid denna tid befanns den
nu nära tvänne århundraden gamla slottsbyggnaden
mycket förfallen, hvarföre den omkring 1547 måste
repareras. Den kringliggande allmogen uppbådades
att, enligt landslagen, biträda med kalk, sten och
dagsverken. Till samma tid torde man äfven kunna
förlägga de nya befästningar, hvaraf slottet omgafs,
nämligen en hög vall med graf på de tre åt landet
vettande sidorna samt sidobeskjutande rundlar eller
rondeller i båda hörnen, hvilket hörde till den
tidens befästningskonst (se hithörande plankarta)-,
den fjerde, åt ån befintliga, sidan torde hafva
förblifvit i sitt gamla skick. År 1556 dog Johan
Thuresson på slottet, hvarefter Per Skrifvare blef
befallningsinan derstädes.
Den sistnämnde bibehöll äfven sin befattning under
Erik XIY:s regering, fastän hertig Karl erhållit
Södermanland till förläning. När hertigarna 1568
gjorde uppror och Karl i Au-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
