Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår nationella uppfostran. E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nationella uppfostran.
let är glädjande att se, huru konst och vetenskap
äfven i vår aflägsna nord utveckla sig och huru
bildningen mer och mer sprides och tillväxer äfven
bland folkklasser, hvilka förr i mycket ringa mån
fingo del deraf. Men vetandet allena gör ej en nation
hvarken stark eller rik eller lycklig. Hand i hand med
förståndets måste hjertats odling gå; och så nyttigt
det för ungdomen än må vara att känna romarnes och
grekernes språk och historia samt eget lands och
andra länders forna öden m. m. d., återstår honom
dock blott allt för mycket att lära, så länge man
från samma ungdoms sida får bevittna vidriga utbrott
af råhet och öfversitteri, och så länge han icke vet
att använda de bjelpmedel, naturen beredt honom i
hans egna krafter och den omgifvande naturens.
Ju mera vårt land, genom de snabbare förbindelserna
med utlandet, börjar blifva kändt af utlänningen,
desto mera växer den sorgliga ryktbarhet, vår nation
länge åtnjutit för dryckenskap, svärjande och annai\
råhet. Huru högt kunna vi skatta den folkuppfostran,
som allt fortfarande bär sådana frukter? Se dessa
oanständiga ritningar och inskrifter på väggar och
plank-, hör dessa svordomar och förbannelser, som
ej blott i vredesutbrott, utan ofta endast af vana,
oupphörligt utslungas af »bättre folk och pack»;
skåda dessa raglande gestalter, som här och der
på våra städers gator möta dig eller, hellre, slå
ned ögonen, om du, utan fara att den berusade skall
falla öfver dig, vågar sålunda gå honom förbi! Man
skall nödgas söka vida omkring i Europa, innan man
anträffar liknande företeelser!
I allmänhet råda i andra länder en vänlighet
i umgänget, en enkelhet i lefnadsvanor, en
hyfsning, godmodighet och nykterhet äfven inom den
s. k. arbetande klassen, hvaremot förhållandena hos
oss, tyvärr, erbjuda en allt för skärande kontrast. I
Danmark och Tyskland kunna äfven obekanta personer
fryntligt samtala med hvarandra; man går icke
der i flera veckor vid en badort eller sitter vid
middagsbordet på ett hotell, utan att våga med en
obekant landsman öppna ett samtal. Stiger man upp på
en omnibus eller söker sig en plats på en ångbåt, ser
man icke de förutvarande söka öfvertäcka de platser,
som återstå eller annorledes afskräcka den inträdande,
utan man finner dem i stället på det vänligaste
uppmuntra den tveksamme och, äfven på bekostnad af
egen beqvämlighet, bereda honom plats. Skulle det
väl någonsin i utlandet hända, att personer i arbets-
eller herredrägt funne ett nöje i att genom högljudt
oanständigt tal eller sång på en ångbåt eller i en
jernvägskupé såra och förolämpa närvarande fruntimmer,
hvilka, instängda i det trånga rummet, omöjligen
kunna undkomma? Nej. Och såsom motsats hos oss dessa
ständiga tvister och slagsmål, detta hårda tal och
dessa vilda åthäfvor arbetare emellan, som man på alla
gator och gränder måste bevittna, allt naturligtvis
åtföljdt af de gräsligaste svordomar! I utlandet
kan man äfven någon gång, ehuru sällan, få höra den
obildade klassen tvista; ’men man hörer de tvistande
dock icke gerna svärja och fördömma hvarandra. Allra
minst röjer den bildade klassen den råhet i ton och
sinnelag, som detta idkeliga svärjande innebär.
Det lider intet tvifvel, att roten till detta onda
till väsendtlig del är att söka i spritdryckerna och
deras allmänna användande här i landet, ej blott
inom den arbetande klassen, utan äfven bland de
öfriga. Så snart man kommer öfver Öresund, förmärker
man en ofantlig skilnad i förtäringen på värdshusen
och i sammanhang dermed äfven i umgängessättet och
samtalen. I Köpenhamn, som dock ligger på blott ett
par timmars afstånd från svenska kusten, kan man
finna hundratal af menniskor sittande på Tivoli, Café
Boulevard och dylika ställen tyst och uppmärksamt
åhörande musiken, antingen utan att förtära något,
eller med öl, te och andra dylika lätta saker framför
sig. Man skall knappt finna en enda, om ej någon
resande svensk, försedd med punsch, konjak eller
dylikt, genom hvilka drycker modet hos våra kafégäster
så uppeldas, att stojet och tvisterna höras midt
under musiken. På samma sätt öfverallt. Tyskarnas
öldrickande må vara skadligt för deras ekonomi,
möjligen äfven för deras helsa; men detta är dock
långt ifrån att jemföra med den skada i båda dessa
afseenden och framför allt för sinnelag och moralitet,
som de svenska spritdryckerna medföra.
Är svensken af naturen mera rå och vildsint än andra
folk? Vi tro det icke. På de aflägsna orter i vårt
land, der folket bibehållit sig mera oförderfvadt,
bilda saktmod, ärlighet och välvilja grunddragen i
dess kar akter. Man frågar sig då, hvaraf kommer
det sig att, på andra orter, icke ens de dödas
hviloplatser få åtnjuta frid, att skaror af ynglingar
om nätterna draga omkring för att inslå dörrar och
fönster, att hägnader och planteringar sönderbrytas
och nedtrampas och att till prydnad utsatta dyrbara
träd och växter af brytas och förderfvas, med mera
dylikt?
Det härleder sig af en dålig anda och en felaktig
uppfostran. I alla våra skolor lägges nästan
uteslutande vigt på bokliga kunskaper; men goda seder
äro en lika nödvändig lärdom, ty utan dem blir den
förnämsta skapade varelsen ej menniska.
Agardh skrifver på ett ställe: »»Allt hos menniskan
är endast anlag; allt godt är der väl till, men endast
i frö; ingen-
y, familj -Journ. 1877.
33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
