Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Längtan (Ur diktcykeln "Heliotroper", som vid Familj-Journalens litterära pristäflan 1876 tillerkändes fjerde priset.) Heliofilos - Gubben Rodebergs erfarenheter. Upptecknade af Sylvia. III. Martyrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Längtan.
(Ur diktcykeln "Heliotroper", som -vid
Familj-Journalens litterära piistäftan 1876
tillerkändes fjerde priset.)
L vart går, spanande främling, väl ditt öga? i så
ensam drömmer du här på stranden? Säg, hvad fängslar
din tanke - Ensamme främling, o säg!
- Väl, du kallar mig främling: rätt du sade, Ty på
jorden ett hem jag än ej ägde -
Söker hemmet i fjerran,
Långt bortom tid och verld.
Ser du der, bakom insjöns blåa bölja, Hur som solen
sig sänker i fjerran vester?
Guld och purpur hon stänker Bikt öfver skog och våg.
Ack, det gifves ett land högt öfver jorden, Der en
Allsol strålar i evig klarhet ...
Natt och mörker ej skymma
Himlarnas eviga dag.
Dit min längtande blick och tanke ila,
Dit min färd genom natt och dag jag ställer. –.
Se, det är mörkt kring jorden,
Stjernorna börja att le.
Heliofilos.
G-nbtoen
Upptecknade af Sylvia.
III. Martyrer.
martyrernas tid är icke förbi, sade borgmästare
Bodeberg och hans små, mattblåa ögon blickade
plirande bort till hans brorson, i det han ur fickan
tog upp sin snusdosa, hvarpå han svepte den röda
nattrocken omkring sin nästan klotrunda figur. Detta
mitt påstående, fortfor han, kunde jag utveckla i
oändlighet. Nej, blif icke förskräckt! Jag ämnar
hålla mig inom en viss måttlig gräns, och hör nu på,
om du har lust, huru mina tankar väcktes på martyrer.
För några veckor sedan sökte jag min vän, Unér, men
träffade i stället hans fru. Yid första ögonkastet
märkte jag, att ett eller annat måste vara i olag,
och jag kom ovilkorligen att fråga: ’Huru är det,
har något ledsamt händt?’
’Nej, nej’, svarade hon, men fick i detsamma tårar
i sina ögon.
I förbigående vill jag nämna, att hon har ett par
förbåldt vackra ögon, och jag ärj kanske icke utan
en viss svaghet för sådana.
Den lille borgmästaren drog nu upp en försvarlig
pris i sin runda näsa, och öfver hans röda,
godmodiga ansigte spred sig ett klart sken, likt
en aftonrodnad. Dagen var måhända förliden för hans
svärmerier, men han hade tydligt en vacker afton qvar,
och han fortfor lifligt:
Som en blixt flög det igenom mig, att här vore min
plats såsom tröstare. Jag fattade den täcka fruns
hand och
påminde om, att våra familjer förenades genom en
oupplöslig vänskap och att denna pröfvades bäst i
sorgens dagar; hon kunde alltså tryggt förtro sig
till mig.
Det var icke utan, att jag sökte utveckla en viss
grad af vältalighet, hvilket också uppfattades af
ett lättrördt qvinno-hjerta.o Fru Unérs runda kinder
sköljdes af en störtflod tårar.
’Åh, farbror, jag är mycket olycklig, ja, olycklig l’
Hon drog mig ner bredvid sig på soffan-, den täcka
varelsen var utom sig.
’Olycklig, hur så? Kan Unér ha begått . . .?’ Jag
såg på henne och fann min undertryckta misstanke
nästan omöjlig. Såsom mera troligt tillade jag:
’Unér har begått någon sorts dumhet?’
’Unér, åh nej! Ack det är uteslutande jag . . /
’Stackars barn, ni erkänner helt uppriktigt, ni ångrar
er . . . Unér är en god karl, om ni . . .’
’Om jag, hvad?’
’Ja, hvad?’
Vi blickade på hvarandra med runda ögon.
Således icke heller hon? ’Nå, då är ju allt godt och
väl, lilla barn, allt godt och väll’
’Väl’, upprepade hon och gömde ansigtet i sin näsduk,
- ’väl, när Thilda, min piga, rent af håller på att
taga lifvet af mig . . .’
Sy, Familj-Journ. 1877.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
