Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenstein. C. J. Bergman - Underbara lifsvilkor för växter - Man och Hustru. Hinduisk afhandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
gjorda egenhändiga brefvexling, som under varsamma ord
visar ett ända till ytterlighet spändt förhållande
mellan kejsaren och hans general. Äfven den
kraftigaste försvarare för denne fältherre måste
inskränka sig till den i sig sjelf orimliga frågan,
huruvida W. var en frivillig eller nödtvungen
förrädare mot sin herre. Det kejserliga hofvet, för
att bemantla ett mord, har naturligtvis yrkat det
förra. Stora samtida statsmän, Axel Oxenstjerna och
ännu mera kardinal Kichelieu (ehuru denne erbjudit
honom sin hjelp att förvärfva Böhmens krona),
synas benägna, att medgifva all den mildring, som
det sednare kan innebära. I svenska rådet yttrade
Oxenstjerna 16 år efter W:s död, att ’Wallensteins
handel’ var bland de saker, hvarom han aldrig
kunnat få rätt kunskap. Oss synes - fortsätter den
svenske häfdatecknaren - att inga ord räcka till
att förena och rättfärdiga i sig sjelf stridiga
handlingar. Dessa, så vidt de äro förklarliga,
kunna också endast förklaras ur W:s ställning,
som i sig sjelf var så slipprig, att man nästan
förlåter en så stor äregirighet, att den på en så
halsbrytande bana rådfrågar stjernorna. Kedan vid
W:s första entledigande (1630) antydde hans vänner,
att han, såsom dessutom en vred herre, kunde söka
hämnd; W. sjelf underkastade sig utan klagan sitt
öde, ty hvad som skett, stod skrifvet i himmelens
stjernor. Men till hvilken höjd han syftade visa
bäst de vilkor han sedermera i kejsarens yttersta
nöd föreskref och erhöll för återtagandet af det
mest oinskränkta befäl. Den, som kan göra sådana
fordringar, måste sjelf sätta sig i författning att
vaka öfver
uppfyllelsen. - På hvilken sida de misstankar först
uppstått, som ledde till en våldsam brytning, är och
lärer blifva lika omöjligt att afgöra: förr eller
senare måste brytningen inträffa.»
Den teckning, som åtföljer detta anspråkslösa
biografiska utkast, är en kopia efter den berömde
tyske historiemålaren Julius Schrader’s* stora tafla:
»Wallenstein och Seni», målad 1850. Det moment af
W:s lif, som konstnären valt för sin framställning,
är lika intressant, som i fullaste mening historiskt,
och Fr. v. Schiller har i sin tretioåriga krigets
historia särskildt beskrifvit det. Vi anföra här
Schillers ord derom:
»Under dessa tilldragelser» (nämligen festmåltiden
på slottet i Eger och de mot W. trogna öfverstarnas
mördande) »var W. fördjupad i samtal med Seni
och i forskningar uti stjernorna rörande framtida
öden. Taran är ännu icke förbi’, yttrade astrologen
med profetisk stämma. - ’Den är förbi’, svarade
"W., som, bland sjelfva himmelens stjernor ville
hafva sin vilja fram. ’Men att du, min vän Seni,
inom kort skall kastas i fängelse’, fortfor W.,
’det står skrifvet i stjernorna.’ - Astrologen hade
redan afträdt och W. gått till hvila, när Deveroux
anryckte med sina sex hillebardierer.»
För öfrigt talar den förträffliga täflan, med sina
klart och starkt tecknade figurer, med sina för
personerna och dessas stämning och handling lifligt
utmärkande bisaker, alldeles tillräckligt för Sig
Sjelf. C. J. Bergman,
* Schrader föddes 1815 i Berlin. Efter att der och
i Dusseldorf hafva erhållit sin första utbildning,
studerade han målarekonsten i England, Holland
och Belgien. År 1845 reste han till Rom med ett
stipendium, som han erhållit för sin "Gregorius VII i
fängelset", en tafla rik på karakter och af kraftig
harmonisk färg. Redan förut hade han gjort sig ett
berömdt namn, dels genom utmärkta porträtter, dels
genom sin stora målning: "Förgiftningsförsöket mot
kejsar Fredrik II" (1843), en skönt tänkt komposition
af stor dramatisk verkan. Efter återkomsten från
Rom till Berlin lyste han genom en mängd betydande
arbeten, som alla utmärka sig dels för skön kolorit,
dels för djupt historiskt innehåll. Bland dessa
må nämnas: "Calais’ kapitulation" (1846); den ofvan
nämnda "Wallenstein och Seni" (1850); "Jefta’s dotter"
och "Leonardo da Vinci’s död" (1851); "Milton och hans
döttrar" (1855); "Carl L& afsked från sin familj",
"Esther och Ahasverus" (1856); "Morgonyakten"
(1858); "Den sömngående lady Macbeth" (1860),
m. fl. I alla dessa kompositioner röjer han stor
bravur i det tekniska, liflighet i uppfattningen och
starkt utpräglad karakter i figurernas hufvuden. Hans
porträtt af Alexander v. Humboldt anses till och
med för den bästa bild, som man äger af den store
naturforskaren. År 1852 blef Schrader professor vid
målareakademien i Berlin.
TJnclerlbara lifevilkoi» fö*» växter.
2 et finnes växter, hvilka icke uppträda annat än
under så märkvärdiga undantagsförhållanden, att man
frågar sig, om deras frön i sekler kringsväfva i
rymden och endast i högst sällsynta fall finna en
för sig lämplig plats, der de kunna gro.
Man känner en svampart, som endast utvecklar sig på
döda spindlar, och en annan, som man aldrig träffar
annat än på hästhofvar, hvilka hålla på att öfvergå
till förruttnelse. En sådan liten svamp är en Isaria,
hvilken förekommer uteslutande på vissa nattfjärilar,
men icke på dessas puppor eller larver, hvilka deremot
förstöras af andra svamparter.
En annan svampväxt, Cordyceps Rolertsii, afbildad
å sid. 197, utplanterar naturen endast på halsen af
en å Nya Zeeland förekommande fjärilslarv, Hepialus
virescerts. Denna svamp uppkommer aldrig på annat sätt
och han blifver oerhördt stor i jemförelse med larven,
ty han växer i höjden, så att han ofta kan blifva
ända till fyra å fem tum längre än sjelfva larven,
hvilken sedan - omplanterar honom i marken.
Flera andra Cordyceps-arter växa äfven uteslutande på
insektlarver, hvilkas sjukdom och död de förorsaka. En
annan bekant svamp, Botrytis Bassianct, förekommer
på åtskilliga silke-spinnande larver och framkallar
den för silkesodlingen farliga sjukdomen »muscardine».
Med skäl frågar man sig, hvar fröen eller groddkornen
till Eacodmm cettare, hvilka endast utveckla sig
på faten i våra källare, funnits de många sekler,
då våra förfäder ännu icke begagnade laggkärl. En
fransk vetenskapsman, vid namn Bérard, omtalar en
växt, som endast kan lefva .på de ställen, der
grufarbetarens svett nedfallit på marken. Månne
således dess frön redan i skapelsen frambragts i
afvaktan på att menniskan en gång i tiden skulle
börja grufdrift? Denna och liknande frågor framställer
vetenskapen, men har icke ännu kunnat lemna nöjaktigt
svar. Striden mellan panspermisterna, som hylla den
åsigten att rymden är uppfylld af frön, och andra, som
antaga att frön ännu i dag kunna uppkomma så att säga
af sig sjelfva (den så kallade generatio aquivoca),
är ännu icke slutad och skall utan tvifvel länge
fortfara, innan vetenskapen förmått hafva dess orsak.
och
Hinduisk afhandling.
Mannen.
Guds befallning-, tag dig en hustru, på det att
sam-hället allt framgent må kunna räkna dig bland
sina trogna medlemmar. Men pröfva med eftertanke och
förhasta dig icke i ditt val, ty af detta val beror
din och dina efterkommandes lycka.
Om den, som fängslar dina blickar, sjelf förgudar sina
behag och egnar hela sin tid åt sin utsmyckning, om
hon älskar att höra sig prisas, om hon är obetänksam
i sitt tal eller talar i högdragen ton, om hon ej
är flitig i hemmet, om hon djerft möter männens
blickar, då, om än hennes skönhet är att förlikna
vid stjernhimmelens prakt, så fly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
