Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moderskärlek. Ernst Wallmark - Fakirerna i Indien. Posthumus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
I qvinnobröst från all kärleks Gud
En stråle vestaliskt skön,
Du lär vår tunga dess första ljud,
Vår tanke dess första bön!
Din rena dygd du vårt hjerta ger
Till ledsven på villsam stig,
Och ack! Hur ofta vårt minne ser
Med saknad tillbaks till dig!
Ty i hvad vilkor och af hvad namn
I senaste ålderns höst,
Hvem är som glömmer sin moders famn,
Som glömmer sin moders röst? -
O modershjerta, som troget när
En glöd, som af gräns ej vet,
Du till de dödlige bilden bär
Af kärleks odödlighet!
Ernst Wallmark..
^rhistorien hos just de gamla folkslag, hvilka
mest öfvat inflytande på den klassiska och moderna
kulturen, blef allrasist, hufvudsakligen först i detta
sekel, för oss tillgänglig. Dessa folk voro indierna
och de ännu äldre egyptierna, hvilka beggedera
hade en företrädesvis hierarkisk författning,
mäktigt presterskap, utbildad mysterielära och en
in i det allra-minsta ordnad ritual och ceremoniel;
hvilkas seder, konster, meningar och filosofi mäktigt
inverkade på perser, araber och greker, och hvilkas
religionsbegrepp till och med inträngt uti andra
trosbekännelser, den kristna icke undantagen. På
»för-fädrens andar» tyckas redan arierna i sina urhem
hafva trott, och hos indierna blef denna tro uti
»Pitris (andarnas) bok» utbildad till system. Dessa
och andra indiska förhållanden hafva i de senaste
åren undersökts af fransmannen Louis Jacottiot, som,
bosatt i Pondichery, derifrån genomströfvat Indien
och anställt forskningar öfver dess antiqviteter,
historia och religion. Den del af dessa forskningar,
för hvilka vi nu vilja redogöra, har titeln: »Le
spiritisme dans le Monde, rinitiation et les sciences
occultes dans ITnde» (Paris 1875) och innehåller,
hufvudsakligen stödd på »Pitris bok»», bland annat af
honom sjelf åskådade produktioner af fakirer, hvilkas
experimenter hafva stor likhet med vesterlandens
spiritualistiska fenomener. Umgänge med andar
tillstädjes blott invigda, från och med fakirer. Blott
genom svåra, länge fortsatta, botöfningar kommer
man till de högre trappstegen, och de hvilka nått
de högsta, »Jogys», stå omätligt högt öfver vanliga
menniskor. Jogys utgöra de gamlas råd, afhålla sig
från könsumgänge, och så upp-höjdt är deras tillstånd
och förtjenst, att vanliga menniskor icke kunna
genom tusenden af generationer och själavandringar
ernå det. Det sju-knotiga bamburöret, hvilket redan
fakirerna städse bära, finner man äfven hos de
öfre graderna, och det tillställes dem högtidligen
genom öfverstepresten; de sju kno-torna föreställa
de sju graderna af anropning (invokation) och yttre
manifestationer. Öfverstepresten kallas Brahmatma. När
Guru, öfverstepresten, börjar undervisningen för
eleverna, som, troende och vördnadsfulla, sitta
vid hans fötter, säger han till dem: »Hören! under
det den eländige ’Sudra! (lägsta folkkasten) lik en
hund vältrar sig på sitt läger, Taysia’ tänker på
att hopa jordens skatter, ’Tschatrya’ (fursten och
krigaren) sofver i jungfrukamrar, trött men ej mätt
af förnöjelser, är det tid för de rättfärdiga, som ej
vilja låta beherrska sig af den orena kroppshyddan,
att studera vetenskapen.»
De invigda hinna den dem tillskrifna makt genom ett
långt lif af den strängaste askes, men till olika
grader af denna makt. Till en- första klass höra
»Grihastas», hvilka icke öfvergifva sina familjer,
men utgöra länken mellan templen och folket, inga
magiska fenomen kunna åstadkomma, utan blott få anropa
förfädrens andar, och bland dem endast de af sitt
eget stamträd, för att af dessa erhålla inspirationer
för jorde-lifvet; vidare »Purohitas», hvilka äro
templen tilldelade, förrätta vanliga prestgöromål, vid
födelser, giftermål och begraf-ningar anropa familj
andarna, ställa horoskoper och utdrifva demoner-,
ändtligen »Fakirer», templens almosesamlare, tillika
trollkarlar, som efter behag och med tillhjelp af
Pitris, förfädrens andar, till hvilkas framkallande
de enligt brahmaniskt påstående äro befullmäktigade,
skenbart frambringa emot na-turlagarne stridande
verkningar. För de invigda af andra klassen,
»Sanyassis» och tredje »Nirvanys» och »Jogys», är
makten till sin beskaffenhet lika och endast till
graden olika. De
i IndLien.
åstadkomma manifestationer blott i templens innersta,
ytterst sällan hos mycket förnäma personer och vid
sällsynta allmänna fester; tro att den synliga och
osynliga verlden är deras vilja underkastad, att de
befalla öfver elementerna och kunna lemna sin kropp
samt till densamma återvända: deras orientaliska
fantasi känner ingen gräns, intet hinder, och de
blifva uti Indien ansedda liksom gudar. Man ser,
att der finnes en genomförd presterlig organisation,
och det påstås, att i Pagodernas kryptor de invigda
många år igenom underkastas en sträng disciplin, som
fysiologiskt förändrar deras organism och ökar i dem
det rena fluidet, »Agasa», hvilket är alla magiska
effekters vehikel. Det var för Jacölliot omöjligt
att förvissa sig om dessa förborgade hemligheter,
och han kan följaktligen icke göra meddelanden
högre upp, än om fakirerna. De högre gradernas böne-
och evokationsformler blifva icke ens skrifna, utan
blott muntligen meddelade, och boken Pitris tiger
angående dem.
Enligt Brahmas lära är »Agasa», det ren° lifsfluidet
(ungefär vår eter), utbredd genom hela naturen
och sätter alla lefvande och liflösa, alla synliga
och osynliga väsenden i förbindelse med hvarandra;
elektricitet, värme, alla naturkrafter komma blott
medelst Agasa i verksamhet. Den, som besitter en
större mängd deraf, bekommer makt öfver dem, som
deraf äga mindre samt öfver liflösa väsenden. Sjelfva
andarna, hvilka använda sin makt till tjenst åt de
menniskor, som äro i stånd att framkalla dem, erfara
den allmänna förbindelse, som Agasa åstadkommer
mellan verldstingen. För vissa brahmaner är Agasa
den verkande principen hos verldssjälen och alla
själars beherrskarinna, som skulle stå uti innerlig
gemenskap, derest icke den groft kroppsliga materien
till en viss grad hindrande mellankornme; ju mer en
själ frigör sig, desto innerligare känner han den
allmänna strömning, som genomlöper den synliga och
osynliga verlden.
Allmänt känd är den utomordentliga skickligheten hos
de indiska fakirerna, dem man vanligen betecknar såsom
trollkarlar och jonglörer, och dem alla asiatiska folk
tillerkänna öfvernaturlig kraft. Många tro väl, att
våra skickligaste taskspelare kunna göra dem efter;
men mellan dessa och fakirerna finnes en stor olikhet,
ty fakiren gifver aldrig föreställning inför större
sällskaper, utan blott i det inre af privatboningar,
har aldrig hjelpare, är alltid naken, utom en liten
lapp omkring midjan, vet intet om task-spelarnes
tusen apparater och redskap af bägare, lådor med
dubbla bottnar, trollsäckar, preparerade bord, eller
»inrättade» lokaler. Fakiren har ingenting alls, utom
en liten bambukäpp, tjock som ett pennskaft, med sju
knotor, i högra handen och en liten pipa af tre tums
längd, fästad i hårflätan, emedan han, såsom naken,
icke har någon ficka att lägga henne i. Han opererar
hur man vill, sittande eller stående, på salongens
säfmatta, på verandans marmor-, granit- eller lergolf,
eller på trädgårdens bara mull. Behöfver han för
ett magnetiskt eller somnambult tillstånd en annan
person, än sig sjelf, så tager han den närmaste af
husets tjenare, hvilken helst man anvisar, indier
eller europé; behöfver han ett musikinstrument, rör,
papper eller penna, så anhåller han derom. Äfven
förnyar han sin manifestation (konststycke) så ofta
man begär, för att låta kontrollera den och begär
aldrig betalning, han emottager endast den ahnosa, man
gifver åt hans tempel. Alla fakirer i de olika indiska
länderna iakttaga dessa reglor. Kan man verkligen tro,
frågar Jacölliot, att våra taskspelare under sådana
vilkor skulle kunna åstadkomma något?
Sv. Familj-Journ. 1877.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
