Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En giftermålsbyrå i Paris - En morgon vid ålrefven. Skildring af Albrekt Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
för det ädla i syftningen. Denna tafla, med de
mörka konturerna, men bjerta färgerna, kallar
författaren: »en giftermålsbyrå i Paris..
^ ^
En ung man kommer brådskande in på en giftermålsbyrå.
»»Min herre», säger han till direktören, »jag har
icke en minut att förlora, jag har min droska på tid
och kan således icke onödigtvis uppehålla mig.»
»Ni önskar göra ett parti?»
»»Ja, min herre, jag har läst en annons, som ni för
någon tid sedan låtit införa i tidningarna. Att döma
efter densamma ser det ut som om ni icke behöfde mer
än en dag eller två för att gifta bort en ung man
eller ett ungt fruntimmer.’»
»Helt visst, min herre.»
»Jag förstår knappast, hur detta är möjligt, men
har likväl lust att försöka systemet. Jag innehar
en större affär i en provinsstad och har kommit hit
endast för att gifta mig. Jag måste nödvändigt resa
tillbaka i afton för mina affärer.»
»I morgon skall ni kunna presentera er unga fru för
era affärsvänner.»
»Ni sätter mig i förvåning.»
»Jag förmodar, att ni är försedd med lagligt
tillståndsbevis af era föräldrar att gifta er?»
»Här är det!»
»Det är af vigt, men också det enda jag behöfver.»
»Nåväl, hvad har jag att göra?»
»Icke mycket-, var god och stig in i denna trädgård.»
»Det är ju en flickpension!»
»Der finnas enkor också, och dessa bära ett rödt
band på axeln. Här kan ni nu välja och taga den fru,
som ni tycker om.»
»Vänta ett ögonblick, medan jag påsätter mina
glasögon. Den långa blondinen der borta är just i
min smak.»
»Mycket bra; tag denna blomma, gå fram till den unga
damen och lemna henne blomman-, om hon sätter den vid
sin barm, så betyder det, att hon antar er till make.»
Den unge mannen promenerar inåt parken och är inom
några ögonblick tillbaka.
»Jag är antagen.»
»Jag vet det, jag såg det från detta fönster. Yi
kunna nu skrida till de öfliga formaliteterna. Låt
oss börja med lysningen.»
»Den tar ju ett par veckor.»
»I samråd med notarien och presten hafva vi undanröjt
detta hinder-, alla tre lysningarna göras på en och
samma gång, och inom fem minuter skall man tillställa
er de behöfliga handlingarna.»
»Jag står slagen af idel förundran,»»
»Nu, min bästa herre», säger direktören, »torde ni
vara god och gifva befallning om bröllopsmiddagen.»
»Men gästerna?»
»Dem lemnar jag - en bröllopsmiddag utan gäster kan
man ju icke tänka sig. De vänta er redan i matsalen.»
»Men jag känner dem icke.»
»Åh, det är idel val dt, fint folk. Mitt hus
åtnjuter ju det största förtroende-, var ni utan
bekymmer. Bland de bjudna skall ni träffa er herr
svärfar och er fru svärmor. Föräldrarna kqmma hit
hvarje middag klockan mellan ett och två, för att
höra om deras döttrar gjort något parti, och
äro då alltid i bröllopstoalett.»
»Men jag borde väl ändå bjuda några vänner?»
»Hvarför skulle ni förlora en dyrbar tid?»
»Det är sannt. Får jag be om en middag på tjugofem
kuverter.» .
"Som ni befaller: under tiden kunna vi stiga in i
detta rum och underteckna kontrakten.»
.,. Direktören öppnar en dörr. Notarien och
samtliga gästerna äro redan på sina platser.
»Min herre», säger notarien, »medan vi väntade hafva
vi redan genomläst kontraktet-, fröken medför som
hemgift hundratusen francs-, och ni?»
’.Samma belopp ’. . .»
»Det återstår då endast att ifylla denna siffra-,
sedan torde ni vara god och sätta ert namn bredvid
stämpeln.»
En uppassare inträder och förkunnar att presten väntar
på brudparet.
Samtliga gästerna begifva sig till det inom
inrättningen befintliga kapellet.
»Önskar ni den vanliga predikan?» frågar presten.
»Nej, jag tackar», svarar brudgummen, »den kan jag
förut, jag har redan varit på så inånga bröllop.»
»Jag frågade blott. Utelemna vi predikan, så vinna
vi en halftimme.»
»Icke mig emot-, jag har en droska på tid, som väntar
utanför porten.» Man beger sig till matsalen, der alla
förberedelser äro träffade för festmåltiden. Innan
man sätter sig till bords, vänder sig brudgummen till
den unga bruden och begär att få veta hennes förnamn.
»Jag heter Amelie.»
»Och jag Edvard.»
Amelie och Edvard räcka hvarandra hjertligt handen.
Stämningen är ytterst lifvad. Några af gästerna hålla
allvarsamma, andra humoristiska tal.
»Är detta inbegripet i kostnaden för middagen, herr
direktör?» frågar brudgummen.
»Ja.»
»Er inrättning är ett mästerverk; tillåt mig trycka
er hand.»
Brudgummen väntar till dess kaffet och likören
kringbjudas, då stiger han upp och säger:
»Mina ärade gäster, ursäkta/att jag så hastigt
aflägsnar mig, men klockan är redan nio och jag har
en droska på tid, som väntar här ute, dessutom går
tåget, med hvilket jag måste resa hem, klockan nio
och femton.»
Bröllopsgästerna ledsaga de nygifta till
droskan. Kusken stoltserar med en liten blombukett i
knapphålet - en fin uppmärksamhet från direktörens
sida. Just då man ämnar stiga in, blir den unge
äkta mannen anhållen af ett fruntimmer, som smälter
i tårar.
»Ni skall nog göra henne lycklig!» säger hon
snyftande.
»Hvem?»
»Min dotter.»
»Åh, min svärmor! Ursäkta mig, jag hade icke tillfälle
att göra er bekantskap. Jag var så upptagen vid
bordet, att jag icke fick tid att spraka något med
min familj. Helsa på oss ibland, goda svärmor. Här
är min adress.»
morgon vicl ålrefven.
Skildring af AVbrelcb Segerstedt.
et var en morgon på eftersommaren, klockan fyra vid
lag, då jag gaf mig i väg till Hagby fiskarstuga för
** att följa gårdens fiskare, »fiskar-Nils», när han
tog upp ålrefven. Det hade varit godt fiskväder,
det vill säga regnat smått under förnatten, och
sålunda kunde jag nu äga hopp om att få se Nils göra
en rik fångst,
Solen hade för några ögonblick sedan gått upp, då
jag trädde in på gångstigen, som ledde genom skogen.
Det var
dock ännu tyst rundt omkring; naturen hvilade en stund
längre än vanligt, trött efter nattens bråk. Fåglarna
putsade sina fjädrar eller sofvo med hufvudet under
den af regnet fuktade vingen, och blommorna lutade
ännu sina kalkar mot jorden. Öfver dälderna, liksom
öfver det då och då framskymtande vattnet, hvilade
en lätt dimma. En rik perleskur af regndroppar föll
hvarje gång jag stötte mot någon gren eller qvist,
som sköt ut öfver den smala gångstigen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
