Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S:t Katarina i Visby. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
arbete: de voro innehafvare af sin tids lärdom och
bildning; för sina samtida voro de själasörjare,
skollärare, läkare, häfdatecknare, trädgårdsodlare och
dessutom ofta öfverhetens handsekreterare - stundom
äfven i besittning af byggnadskonstens vetenskapliga
grunder och praktiska metoder.
Franciskanerhuset i Visby, liksom samma ordens öfriga
kloster, hade en strängt ordnad styrelse och talrika
befattningsmän. Högsta myndigheten inom klostret
utöfvades af en gar dian ; för öfrigt funnos lektorer
för undervisningen-, skriptorer för urkundernas
författande; konfessorer för bikten; sakristaner
för vården om klostrets reliker; terminarier, som
undervisade befolkningen inom klostergodsens område,
och, utom orgelnist och läkare, pr ovisor er och
källarmästare (»cellarii») för bestyren med mat-
och dryckesvaror, samt portvakt och åtskilliga
lägre tjenare. I de latinska anteckningar, som
författades af skrip-torerna, nämligen »annales»
(årsböcker), »diarium» (dagbok) och »nekrologium»
(döds- och begrafningslista) nämnas ofvannämnde
tjenstemän. - Ett väl ordnadt kloster, såsom detta,
hade utom sin kyrka och sin »ambitus» (betäckt
kloster omgång för högtidliga processioner)
följande lägenheter: kapitelstuga, refektorier
(matsalar, särskilt namnes ett sommar-refektorium),
dormitorier (sofrum), celler (enskilda små kamrar
för munkarna), sjukstuga, rakstuga (der tonsuren
eller hårets afrakning på hjessan verkställdes och
ansades), brygghus, källarmästarehus, väfhus (för
tillverkning af kåpor och skjortor m. m.), stall samt
trädgård (för prydnadsblommor till altarena och för
medicinska örter till sjukvården) och kyrkogård,
der grafplatser voro mycket eftersökta och högt
betalda. Ännu dyrare och förmånligare var ett grafrum
inne i sjelfva kyrkan och ju närmare högaltaret,
desto ljufligare var hvilan, desto säkrare hoppet
om en fröjdefull uppståndelse. Klostrets invånare
voro dels munkar, dels lekmän, men endast de förre
hade rätt att predika, af hör a bikt och meddela
syndaförlåtelse. De, som bestämt sig för munklifvet,
men ännu icke aflagt klosterlöftet, kallades »novitii»
(lärjungar) eller »juvenes» (ynglingar).
Af sjelfva klostret finnas numera qvar endast
några få lemningar, nämligen några hvälfda rum,
med hvilka kyrkan mot söder varit sammanbyggd. Om
klostrets omfång är intet bekant: att dess byggnader
och gårdar omslutit den 140 fot från kyrkans södra
ingång belägna, ännu i dag så kallade »klosterbrunn»,
är troligt. Grofva grundmurar och åldriga hvalfrum
i de närbelägna byggnaderna förmodas hafva tillhört
de forna klosterhusen.
Om man från söder närmar sig ingången till kyrkoruinen
har man till venster en invändigt hvälfd, för längre
tid sedan till magasin och uthus förvandlad byggnad,
med hvilken kyrkan är sammanbyggd, och till höger,
längs med östliga delen af kyrkans södra sidomur,
en förstörd byggnad med två spetsbågigt hvälfda
afdelningar, af hvilka den nedra, med förstörda
fönsteröppningar, väggskåp och små portar, är till
en del under jorden, och från hvilken en ingång
finnes till den under kyrkans södra sidoskepp
befintliga krypta eller underjordiska kapell; i öfra
afdelningen, dit man kommer genom en trappa inne i
muren från sjelfva kyrkäli, ses förstörda fönster,
flera nischer och trenne dörröppningar (af dessa äro
två i senare tid tillmurade) troligen till i kyrkan
fordom befintliga läktare. Yid vyttre sydsidan af
denna byggnad växa vinrankor, och öfver densamma,
å kyrkmuren, synas spår efter forna hvalf, och grofva
hak-stenar, som uppburit takbjelkar, sitta der i olika
rader. Längs Östra sidan af ofVan nämnda magasin och
den fria delen af kyrkans mur fram till den breda
trappöppning, som leder ned till nyss omtalade, till
en del underjordiska hvalfafdelning, har en hvälfd
Idosteromgång funnits; den är alldeles nedbruten,
men på kyrkmuren synas ännu tydliga spår efter dess
rund-bågiga hvalf, hvilkas konsoler (bärstenar) äro
qvar. Troligen har omgången varit fortsatt äfven
å östra sidan och omslutit den här belägna kyrko-
eller trädgården.
Dessa äro de enda lemningarna af sjelfva
Franciskaner-klostret, som var det äldsta i Sverige
och ett af de förnämsta i Norden.
Att munkarna i klostret varit särdeles både ifriga
och lyckliga i sitt tiggarekall, synes ej blott af
anteckningar i deras
annaler om erhållna talrika gåfvor och testamenten
samt om särskilda, mycket indrägtiga beskickningar
för almosors insamlande, äfven i Livland och Estland,
utan ock, såsom redan antydt är, utaf storheten
af den kyrka, de förmådde bygga och underhålla, af
bibliotekets rikedom och den stora mängd af reliker,
dyrbara lösören och penningar samt jordbesittningar,
hvilka de sig efter hand förvärfvat. Hvilka inkomster
detta kloster ägt, kan synas äfven deraf, att det
kunde lemna pen-ningförsträckning åt en af sin tids
mäktigaste män, herr Ivar Axelson Thott, som, efter
sin broder Olof, åren 1464-1487 var befallningsman
på Gotland. När nämligen herr Ivar 1466 skulle
hålla bröllop med konung Carl VIII Knutssons dotter
Magdalena, fick han af klostret låna 300 mark reda
penningar, och lemnade såsom pant derför två stora
åkrar och den sedan (efter Gråbröderna) så kallade
Gråbo-hage med till-ägor, äng, betning och allt
annat, vått och torrt, som dertill hört. År 1483
öfverlemnade han åt klostret till evärdlig ägo de
pantsatta lägenheterna såsom vederlag och betalning,
och hvad dessa i värde öfverstege lånesumman, det
gaf han till klostret för sin, sina föräldrars och
alla kristna själars salighet.
Biblioteket prisas i medeltidens krönikor såsom på sin
tid det rikaste i Sverige; det säges hafva ägt 2,000
gamla codices (handskrifter) utom ett stort antal
nya. Bland dessa skrifter nämnas flera i annalerna,
till exempel: »Sermones» (predikningar) 3 band’;
ett »Promptuarium» (handbok i någon vetenskap);
»Codex de Sanctis» (örn helgonens lefverne); »Dieta
salutis» (salighetens lefnadsordning); »Postilla
super Evangelia», icke till förglömmandes en
»Ovidius moralizatus» (troligen mora-liteter eller
sedolärande skådespel med ämnen ur den latinske
skalden Ovidii mytologiska verk »Förvandlingarna»)
m. fl. Ar 1442 måste ett nytt bibliotekshus uppföras,
förmodligen emedan det gamla blifvit för trångt för
den tillväxande boksamlingen. Året derpå blef större
delen af böckerna, i följd af en under medeltiden
icke ovanlig omsorg om denna dyrbara egendom,
på brödernas bekostnad med kedjor fastläst vid
hyllorna. Hvart dessa böcker tagit vägen är obekant:
troligen hafva de i något utaf de många olycksöden
af brand och plundring, som drabbat staden, gått
förlorade. Af gåfvobrefven till klostret äro några i
behåll, äfvensom de förut nämnda latinska urkunderna,
i hvilka dessa munkar uppskrefvo sitt klosters och
sin samtids märkliga händelser, och hvilka både i
Köpenhamn och Upsala äro af-tryckta i de derstädes
utgifna stora samlingarna »Scriptores rerum medii
sevi» (Medeltidens historiska urkunder).
Det kunde om detta kloster vara mycket mer att
berätta, men, liksom utrymmet, har ock läsarens
tålamod sina gränser, och vi skynda derföre nu att
taga klosterkyrkan i betraktande. Från söder - från
den forna klostergården, inträda vi i det förfallna
templet genom en mindre rundbågig port, som är byggd
af omvexlande röd- och gråaktiga, finslipade stycken
af gotländsk enkrinit-marrnor. Kyrkan,, uppförd af
kalksten, består af ett aflångt fyrkantigt långhus med
ett femsidigt kor; vid långhusets vestra ända ligger
ett nästan qvadratiskt förhus. Hela byggnadens inre
längd är 193 fot. I långhuset, hvars inre längd är
nära 144 fot och hvars bredd mot öster är 55, mot
vester 58 fot, stå tolf åttkantiga pelare, som i två
rader bilda ett mellanskepp och tvenne sidoskepp,
af hvilka det förra är nära dubbelt bredare och vid
pass 10 fot högre än de sednare. Det af väl huggen
kalksten uppförda koret, som med hela sin bredd öppnar
sig mot mellanskeppet, med hvilket det har lika höjd,
sträcker sig 26 fot i längd och 241/2 fot i bredd.
Kyrkan i dess helhet, sådan hon nu står för våra
ögon, är från tiden strax fore och strax efter
1400-talets början; men från en äldre tid, efter år
1233 och troligen före 1350, äro vissa delar deraf,
nämligen sidomurarna med några rund-bågiga portar och
fönster samt de åttkantiga pelarne, ehuru några af
dessa blifvit ombyggda och (troligen dervid) något
flyttade. Om den äldre kyrkan haft mot öster något
särskildt kor eller blott rak altarvägg, derom är
intet bekant; men med visshet vet man, att det kor,
som nu finnes, blef färdigt och högtidligen invigdt
år 1412. Att ursprungliga planen varit, att göra
långhuset längre mot vester, synes af ett och annat;
sålunda befinnas en påbörjad sjunde pelare i södra
raden samt nuva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
