Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I de ryska östersjöprovinserna. II. Från Memel till Riga och Dorpat. - Hvilken blef bäst? Ur verkligheten, af Betty. (Forts. från sid. 351.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Topp, bror Gustaf! Du talar bra - din plan är god,
l och när jag fått mitt öde afgjordt hos Ellen,
så står jag till | din tjenst.»
»Bra, du är en beslutsam pojke!» ropade Gustaf, och de
båda vännerna gåfvo hvarandra ett kraftigt handslag,
hvarefter de länge talade om sina framtidsplaner och
förhoppningar. Af det sednare slaget finnes alltid
stort förråd hos de unga.
Klockan har nyss slagit sex på aftonen. Grefvinnan Z
** har tillsagt sin betjening, att hon ej är hemma
för någon, utom baron A**, hvilken anhållit om ett
enskilt samtal, hvaruti grefvinnan ej vill blifva
störd af någon främmande.
»Jag förmodar», börjar grefvinnan i högtidlig ton,
sedan hon sjelf och hennes nies slagit sig ner vid
divansbordet, »att du anar anledningen till baron
A**s besök i afton?»
»Han har ju begärt ett enskildt samtal med tant»,
sade Blenda undvikande.
»Anledningen till det enskildta samtalet - gissar du
ej den?»
»Du vet, att jag sällan skämtar, minst i affärer af
så konsiderabel beskaffenhet. Du, en fattig fröken,
som beror af min godhet, borde vara glad, att det
erbjudes dig ett så lysande parti. Betänk blott, att
blifva en rik friherrinna! Ma foi, skola mången af
dina jemnåriga bekantskaper afundas dig din lycka!»
»Det betviflar jag, synnerligast som alla unga flickor
af mina bekanta skratta rätt hjertligt åt baron A**»
»Bevisar brist på takt och lefnadsvett. Du behöfver
ej bry dig derom, när du blir hans friherrinna.»
»Det blir jag aldrig, bästa tant!»
»Hvad, du vågar opponera dig?»
»Ja, tant, jag kan aldrig lära mig att älska denne
baron.»
»Ha, ha, ha! älska! Det låter allt för plebejiskt, min
flicka. Älska! det gör man i romanerna; men folk af
ton sätta ej dylikt i fråga. Tror du, att jag älskade
salig Frans Gösta? Nej, på min ära, jag det gjorde -
och var lika lycklig för det. Jag blef grefvinna Z**,
och det var alldeles nog,»
»Hvar och en har sina åsigter! Jag för min del finner
det ej nog för min lycka att blifva friherrinna A**.»
»I sanning, min nådiga tant, bryr jag mig föga
om att reflektera öfver anledningarne till hvad
baron A** företager sig», svarade nu Blenda ej utan
förtrytelse."
»Deruti gör du orätt. På det du ej skall blifva allt
för dekontenanserad, vill jag prevenera dig, att vår
ämable baron troligen kommer att begära din hand.»
»Nådiga tant! sök att afråda honom derifrån; ty tant
kan väl förstå, att jag icke vill gifta mig med den
gamle löjlige baronen», sade Blenda med bestämdhet.
Den gamla friherrinnan blef förvånad öfver att höra
en motsägelse af den medgörliga och fogliga flickan,
som var van att i allt rätta sig efter tantens
önskningar.
»Kors, du surprinerar mig i sanning på det högsta,
lilla du! Hvad kan val du hafva emot baronen? För min
del tycker jag, att du skulle finna dig på det högsta
flatterad öfver ett så hedrande anbud, synnerligast
då jag finner det i högsta grad konvenabelt.»
»Men, min Gud, han är ju så gammal, så ful och så
löjlig. Icke kan det vara tants mening, att jag skall
gifta mig med honom?»
»Vettlösa flicka!» ropar nu grefvinnan med vrede. Du,
en fattig beroende varelse, vågar att tala om dina
egna grundsatser eller åsigter. Sannerligen, det här
går för långt.»
Grefvinnan skakar häftigt den lilla silfverklockan,
som står bredvid henne på bordet. En kammarjungfru
störtar genast in.
»Fort hit med mina nervstillande droppar - luktsalt
och eau de Luce! Ph! Jag tror sannerligen jag får en
attack, ph!»
Grefvinnan har knappast svälj t de välgörande
dropparna, förr än steg höras i yttre rummet. I nästa
ögonblick anmäles baron A**.
Med förvånande hastighet jemnas vecken i grefvinnans
panna, och ett, så att säga, artificiel leende sväfvar
på hennes bleka läppar, då hon räcker baron A**
handen till väl-komsthelsning.
»M-m-m-mj-mju-ka-ka-ka tjenare, min nå-nå-nå-å-diga
grefvinna! Ja-a-ag ho-hoppas, att ni befi-finner er
väl!»
Efter en sirlig bugning och en ceremoniös handkyssning
vände sig den stammande älskaren mot föremålet för
sin ömma låga.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
