Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Husaby. Utkast af Claës Johan Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Husaby.
Utkast af Claes Johan Ljungström.
?land ett dussin så kallade öfvergångsformationsberg,
’^/s~/ hvilka uti väsendtlig mån dertill bidraga,
att Vcster-~£>^-~ götland är ett af Sveriges
vackraste landskaper, på samma gång vetenskapsmannen,
helst geologen och botanikern, här finner talrika
iakttagningsvärda föremål, är onekligen Kinnekulle
det förnämsta. Också finnas en mängd beskrifningar om
detta berg - i forntiden »Kindaberg» eller »Kinnaberg»
kalladt – gjorda både af svenskar och utlänningar,
och få personer, som göra en resa i Sverige, uraktlåta
att besöka Kinnekulle, hvilket vore detsamma som att
göra en restur genom Italien och glömma att se den
»eviga staden».
Att här omtala de olika berglagren och deras art
i Kinnekulle är hvarken på sin plats eller nödigt,
ty »känd sak är så god som vitnad»; men nämnas må,
att detta berg är af olika lagringar så sammansatt,
som om man upplade några runda plankstycken på
hvarandra, dock så att hvarje öfre vore mindre,
än det undre. Derföre har Kinnekulle också vissa
afsättningar eller trappsteg af berglagren från den
omgifvande bygden, äfvensom från sjön Wenern upp
till »Högkullen», och dessa trappsteg utgöra jemna
och släta planer, hvadan socknarnes namn derstädes
Österplana, Medelplana, Yesterplana uppkommit.
På yttersta randen af Kinnekulles nedersta plan eller
af-sats, vid sydsidan af »Kullen», ligger Husaby. Våra
äldre historiska författare hafva velat anse,
att denna plats först blifvit röjd af konung Anund,
bygdbrytaren kallad. Visshet härom äger man icke, men
visst är af härvarande minnesmärken: halfkorsgrafvar,
stensättningar, runstenar m. m. från äldsta tider,
att länge sedan har trakten här blifvit bebodd,
och lika \ visst är, att redan under hednatiden var
detta Husaby, »Husaby-kind» kalladt, en kongsgård,
helt säkert tillhörande Upsala Öde (Audr, läs öc?r,
betyder egendom, förmögenhet), och att Olof Skötkonung
lemnande Uplanden och den der ännu starkt rådande
hedendomen samt sina der gensträfviga och styfsinta
undersåter och dragande sig år 996 eller 997 ned åt
Vestergötland, der han i Jarl Ragnwald i Skara hade en
anförvandt, tog Husaby till residens, hvarefter han,
sedan han af Sigfrid ! undfått dopet, upplät Husaby
kongsgård »till staf och stol» åt den snart derefter
invigde vestgötabiskopen. Denna gård blef sålunda år
1015 säte för Thurgot, Skara stifts förste biskop,
samt vidare åt flera dennes efterträdare, ehuru
åtskilliga af j dessa, under domkyrkans i Skara
uppförande, för att från närmare håll kunna tillse
detta arbete, stundom bodde på Mildes- l hed, efter
all anledning nuvarande Brunsbo, så nämndt af biskop
Brynolf eller Bryngel, såsom namnet af vestgötarne
antagits.
Konungarnes slott kallades i forntiden »hus»,
såsom vi finna af namnen Örebrohus, Axevallahus,
m. fl. Af konungs- ! huset här på platsen
eller, att vi så må kalla det, slottet upp- | kom
namnet Husaby. Men af kongshuset uppkom
också kyrkan, hvartill detta af Olof Skötkonung
förändrades. Denna, | 16 alnar bred och med
koret 52 i alnar lång, har ännu de torn, som
tillhörde det gamla kongshuset. Tornen äro
nämligen tre bredvid hvarandra på kyrkans vestra
gafvel; och synas, med sina spiraltrappor, från
hvilka äro dörröppningar såsom till fyra våningar,
de två sidotornen hafva varit uppgångarne till
konungaborgen, hvilken man sannolikt kan
antaga hafva utgjorts, åtminstone till en del,
af det nuvarande mellersta tornet.
Husaby sålunda uppkomna kyrka utgjorde 140 års tid
domkyrka, tills den i Skara blef färdig och 1151
invigd af biskop Ödgrim. Här var också under denna
tid domkapitlet förlagdt, och förvaras här ännu
den gamla biskopsstolen ibland andra saker från den
äldre katolska tiden. Bland dessa äro ock en funt,
som utgör ett särdeles vackert stenarbete försedt
med munkstilsinskription, ett »Jiélgondkar» liknande
en rymlig badbalja, Hosstakar utgörande långa zirade
stänger, vid hvilka bloss voro fastade till begagnande
vid brudfärder (häraf namnet »blosshållare», svenner,
som förde blossen); hvarförutan
! här funnits hvarjehanda föremål från
den gamla tiden, hvilka s nu flyttats till
Nationalmuseum. Vackrast af dessa var ett ! skåp af
ek, prydt med en mängd skulpturarbeten, som anses
hafva blifvit gjorda af munkars händer. Bland gamla
kyrko-skruder och kläder, som här förvarats, må nämnas
den kåpa, som en munk måste lemna i sticket, då han,
genom utsatt giller af ett varggarn, ertappades
vid olofligt besök hos en bondqvinna på den Husaby
närbelägna gården Essgärdet. .- Kyrkan har tvenne
s. k. oöeraltaren i koret, utom högaltaret, på hvilket
är en altartafla, som gifvits af grefve Magnus Gabriel
De la Gardie och hans grefvinna, hvilka voro herrskap
till det inom Husaby belägna Mariedal. Den gamla
altartafla!!, som 1671 renoverades på bekostnad af
Leonhard Hård och som visar Maria med Jesusbarnet,
har fått plats på södra väggen ned i kyrkan.
Husaby kyrka afbrändes i slutet af 1500-talet, såsom
det säges, af danskarne, hvilka då äfven togo hennes
takbeläggning af kopparplåt, hvarefter hon någon tid
var täckt endast med halm. Men vid Upsala möte 1593
fick dåvarande pastor härstädes Nicolaus Johannis
kongligt understöd till kyrkans istand-sättande,
äfvensom en silfverkalk, hvilken ännu är till
finnandes. Då år 1866 kyrkan reparerades voro massor
af kol och aska i kalkgruset på kyrkohvalfven och deri
hittades bitar af malm från de vid branden nedsmälta
klockorna. Kyrkan, som ända intill sistnämde år saknat
orgel, fick då en sådan.
Utom flera mer eller mindre märkvärdiga epitafier och
grafhällar både inom och utom kyrkan äro strax utanför
torn-gaflen tvenne af stenhällar lik-kistformigt
uppförda grafvårdar, som anses vara Olof Skötkonungs
och hans gemål Estrids. Den ena grafvården är utan
åteckning, men den andra har på östra gafveln:
två djur, som tyckas i mindre vänligt förhållande
möta hvarandra; på vestra gafveln: tvenne djur,
som synas vilja sluka ett menniskohufvud; på södra
sidan: två personer hållande en kalk och en våg,
en biskop, som håller ett kors och en fisk, en
biskop, som med den ena handen undfår en nyckel af
en ofvanfrån nedsträckt hand och i den andra håller
en kräkla, två bara sittande i ett brunnskar, hvarvid
är ett altare, derå en kalk är ställd, en person med
upplyftade armar; på norra sidan: tvenne drakar, mot
hvilka två. svärd- och sköld-beväpnade män strida, och
synes den ene med kortare klädebonad vara en lekman,
hvars ena ben draken fattat med munnen, den andre med
sidare kläder en andlig, som insticker sitt svärd uti
drakens gap. Vi se sålunda här symboler, af lagen,
evangelium, dopet, nattvarden, samt af kristendomens
strid med hedendomen.
Sedan Husaby gård med underlydande af Olof Skötkonung
gifvits till biskopsegendom, förblef den sådan, äfven
väl sedan episkopalstolen flyttats till Skara, ända
tills Westerås recess år 1527 indrog den till kronan,
då konungens nåd och biskoparnes icke längre kunde
rymmas under samma tak. Efter denna tid råkade i
förfall det ståtliga biskopshuset, som, beläget
vesterut från kyrkan, blifvit nytt uppfördt af
biskop Brynolf den ! tredje med all den prakt som
både hans tid och biskopsembe-tet kräfde och der
han låtit måla alla sina företrädares porträtter och
derunder sätta svenska rim, som omtalade hvars och
ens lefnadsöden. Endast södra väggen af detta hus
qvar-i står ännu under benämningen »Husaby ruin».
I närheten af biskopshuset är Birgitte källa, som
dock icke har namn af den heliga Birgitta, utan af
ordet »byrghi», borg, - sålunda borgekälla, källan
vid biskopsborgen. Här, så hafva somliga menat,
skulle Olof blifvit döpt, All tradition gifver dock
vid handen, att detta dop skett vid Sigfrids källa,
\ som är österut från kyrkan, och i närheten af
hvilken åtskilliga ställen bära Sigfrids namn, såsom
Sigfridshagen, Sigfrids-liden, o. s. v.
Man har velat säga, att i Husaby äfven varit ett
kloster, men då härom inga vitnesbörd alls finnas,
annat än att munkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
