- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VI, årgång 1867 /
139

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ströftåg på ön Java. I. - För sista gången.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en uggla. Jag stannar under en trädgrupp, ty jag
hör ett egendomligt sorl, något slags oartikuleradt
ljud. Hvad vill det betyda? Min betjent säger mig, att
det är blott kalongs, de der ofantliga flädermössen
eller vampyrerna, som fullt ut mäta fyra fot emellan
vingspetsarne och hvarje afton flyga i riktning från
norr till söder.

Trakten omkring Veltevreden är förvånande skön. Stora
ängsmarker äro begränsade af de täta skogarnes
behagliga grönska,oeh om morgonstunderna ligger öfver
allt en uppfriskande] dagg; på många ställen ser man
små sjöar, som äro betäckta med vattenfåglar; scenen
omvexlar ofta; från den svala skuggan under höga
träd kommer man ut på risfälten, derefter åter in på
gräsmattor i någon skog. Der borta ser manjavaneser,
sysselsatta med att plocka siriblad. Som bekant är,
vecklas bladen af siri- eller betelväxten (Piper
betel), med en tillsats af kalk eller gam-bir omkring
nöten af arekapalmen och tuggas, liksom tobaken hos
oss. Liksom denna, är beteln ett retande medel, men
färgar tänderna svarta och saliven röd. Siriraiikan
klättrar, liksom vår humle, uppför stänger eller
träd i skogen, omkring hvilka den bildar vackra
slingringar. Vi sågo huru män, qvinnor och barn af
skuro bladen, som derefter sorgfälligt
utbreddes på bambufat. Det hela bildade en
särdeles behaglig grupp.

Längre bort sågo vi äfven arekapalmer, hvilka höra
till de skönaste växtformer i Indien, och tillsammans
med bananas bilda de en herrlig vy. Arekanötterna
utgöra en vigtig handelsartikel, och ofta inlastas
10,000 centner deraf i ett enda
skepp, som afgår till Kina. De sydostasiatiska folken
tala med förtjusning om den njutning, de erfara vid
tuggandet af areka-nöten; men för oss européer synes
detta vara en otäck sed. De taga-liska flickorna
på Manilla anse det såsom ett bevis på uppriktig
tillgifvenhet, om den älskade tager godbiten (buyo)
ur deras mun och tuggar den sjelf. På torgen i den
indiska arkipelagens städer säljas dagligen stora
qvantiteter friska betelblad; man ser dessa vackra,
stora, hjertformiga blad upplagda i högar af tre
till fyra fots höjd. Infödingarnas hyddor bilda en
ganska pittoresk scen. De äro täckta med palmblad,
hvilka icke öfverdragas med mossa och bibehålla en
ingalunda oangenäm gråaktig färg. Landtfolket är
ärligt och gästfritt och bjuder gerna af hvad det
äger, hufvudsakligen bestående af bananasfrukter
och kokosmjölk. Husgerådet är tarfligt och köket,
med dess få kärl, ganska enkelt.

illustration placeholder
Arekapalmen.

-

För sista gången.



Se, vid kaminen sitter stum Elina
Och stirrar hopplöst på dess flammas glöd;
De skälfva lätt, de marmorlemmar fina,
Och det är länge se’n den kind var röd;
Hon minns ej, när med lif de pulsar slogo,
Och hon har glömt när hennes läppar logo.

I afton är det allra sista gången,
Hon af sin frihet någon skymt har qvar;
I morgon viges hon, den sköna fången,
Vid honom, som är vald — af hennes far,
Som äger titlar, rang och band och stjerna,
En sten till hjerta och ett skal till hjerna.

I minnets lunder några sköna dagar
Den arma genomgår ännu en gång,
Och läppen tiger, fastän hjertat klagar;
Men ingen hör dess hulda svanesång.
Snart efter lifvets fröjd hon sitter enka,
Snart, allt för snart är det ett brott att tänka

Så tar hon fram hans bref, den käre endes,
Och läser dem och kysser dem med glöd;
Hur ömt hvar särskild sida af dem vändes,
Hur hård är pligten, då den heter död!
Och offras måste de — se der det sista!
En suck, en tår, ett hjerta som vill brista ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1867/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free