Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ringärlan. - Carlstens fästning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhet, utbreder hon stjerten kort innan hon hinner
till marken. Då hon sitter på upphöjda föremål,
håller hon kroppen riktad uppåt och stjerten
hängande. Ringärlans lockton är ett tydligt
»zivih», som understundom förlänges till »zizis»
eller »ziuvis», ömhetstonen ett sakta »qvirriri»;
hennes sång, visserligen ganska enkel, men likväl
icke oangenäm. Sittande, springande eller flygande
föredrager denna fågel sin lilla visa och upprepar
den ganska ofta.
Ringärlan älskar att sällskapa med sina gelikar; men
hon tycker äfven om att reta och på skämt jaga sina
sällskapare, ja till och med att komma i allvarsamt
slagsmål med dem. Emot andra fåglar visar hon föga
tillgifvenhet, snarare fullkomlig fiendskap. Hon
drabbar tillsammans med sparfvar, finkar och lärkor,
som hon träffar på fälten, och ganska ofta med
roffåglar. När ärlorna varseblifva en sådan, förfölja
de den länge, under högt skrikande, varna derigenom
alla andra fåglar och nödga sålunda mången sparfhök
att afstå från sin jagt. Anmärkningsvärdt är det
mod, de dervid ådagalägga, och visst är, att endast
de snabbaste hökarne komma åt dem; ty en sparfhök
är allt för långsam för att kunna fånga en ringärla
i flykten.
Då en svärm af dessa fåglar lyckats drifva en
roffågel på flykten, ljuder ett högt glädjerop,
och dermed skingrade sig åter. Äfven emot ufven äro
de fiendtliga; de störta ner på hans bo och flyga
skriande deromkring; dock skingra de sig snart,
emedan ufven dervid ej gerna flyger upp.
Insekter af alla slag, dessas larfver och puppor,
äro föremål för ringärlans jagt, Hon söker sin näring
på flod- och sjöstränderna, bland dy och stenar, i
gödselhögar, på hustaken och andra platser, störtar
blixtsnabbt öfver de funna djuren och griper dem
med ofelbar säkerhet. Gerna följer hon plogen och
upplockar de maskar, som denna bringar i dagen; hos
boskaps- och fårhjordar inställer hon sig regelmessigt
och dröjer der ofta hela dagar. Hon jagar äfven
flygande insekter. Då hon springer omkring på marken
riktar hon ögonen
åt alla håll. Kommer då en insekt susande förbi,
flyger hon genast upp, förföljer den och förfelar
sällan sitt mål.
Då vid vårens annalkande snön bortsmälter, inställa
sig först enskilda ärlor; men dessa åtföljas af
större afdelningar, tretio till fyratio i hvarje,
tills slutligen alla inträffat. Nu väljer hvarje par
sig ett eget område, aldrig utan kif och strid med
andra af samma art. Par, som förut varit förmälda,
synas åter förena sig; men äfven de hafva många
strider att uthärda, ty hvarje hane, som saknar
maka, söker att tillegna sig en annans. Då förekomma
allvarsamnia slagsmål. Under vildt skrik, liknande
det som de utstöta då de jaga en roffågel, förfölja
de båda rivalerna hvarandra, fatta understundom posto
på marken, ställa sig stridsfärdiga mot hvarandra och
störta derpå tillsammans såsom uppretade tuppar. En
af duellanterna måste förr eller senare gifva vika;
i alla händelser slutar ej striden förr än endera rymt
fältet. Men sedan motståndaren aflägsnat sig, ändrar
segraren sitt uppförande. Han söker att ådagalägga sin
glädje öfver besittningen af den ånyo tillkämpade
makan. Med särdeles stolt och behaglig hållning går
han omkring sin maka, utbreder än vingarne, än svansen
och rör de förra med en egendomlig darrning. På
denna kärlekslek följer parningen. Nästet kan hafva
sin plats på de mest olikartade ställen, blott en
passande fördjupning finnes derför: i
klipp- eller murremnor, i jordhål, under trädrötter,
på takbjelkar, i ved- eller rishögar, uti ihåliga träd
o. s. v. Grofva rötter, qvistar, torra blad, mossa,
gräs och halmstrå bilda dess yttre byggnad; det andra
lagret utgöres af finare halm och hö samt spädare
rötter, och innerst fodras nästet med mjukare ämnen,
såsom hår, ull, fjädrar o. s. v. I Maj lägger honan
4-8 ägg, som till färgen äro hvita eller gråhvit
a och beströdda med bruna och grå fläckar. Redan i
början lemna ungarne nästet, hvarefter de i sällskap
med föräldrarne ströfva omkring till i Oktober månad,
då de öfvergifva våra trakter för att i varmare klimat
tillbringa vintern.
Ringärlan (Motacilla alba.)
-
Carlstens fästning.
Bland små städer, i det på sådana särdeles rika Sveriges
rike, nämnes också i ett bland de lägre rummen
den på Bohusläns kust vid Kattegatt belägna staden
Marstrand, som, anlagd omkring 1220-talet af konung Hakon
Hakonsson i Norge och kallad Marstrandir, en tid var rik,
yppig och sedeförderfvad genom sitt starka sillfiske, en tid
höll sig uppe genom samma, då småningom utsinande förvärfskälla,
men genom Göteborgs uppblomstring och sillens totala
försvinnande från Bohuslänska kusten, småningom förföll, och
i förmodligen skulle till slut hafva helt och hållet gått under,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
