- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
509

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. En afton i rosiga moln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När de besett arbetet, gingo de att spraka en stund
med den gamla, såsom deras vana var nästan hvarje
dag. Hon var ju änka efter en af de tappre karoliner,
som numera nästan alla försvunnit från jorden. Hon
hade sett och känt major Gösta Bertelsköld, de
nuvarande grefvarnes far och farfar. Hon mindes ännu
den tolfte Carl; hon visste omtala så mången sällsam
bragd, som redan dött ut i efterkommande släktens
minne. Öfver hennes hvitnade hår låg efterglansen af
ett förgånget tidehvarf. Hvilket djupt intryck måste
icke den karolinska tidens väldiga strider, höga
hjältemod och oerhörda pröfningar hafva efterlämnat, när
dess spår ännu så långt efteråt voro skönjbara i en
sällsam lyftning äfven hos de ringa, som då lefvat med!
Denna soldatänka var endast en mycket gammal och
fattig kvinna af folket, utan annan kunskap än Guds
lefvande ord i sitt hjärta och framfarna dagars hågkomst
på sina läppar; men där fanns hos henne någonting
stort och vördnadsbjudande, som gick öfver denna dagens
mått och likasom öfverskyggde seklet med »skuggan af
ett namn».

De tvenne grefvarne Bertelsköld, som själfve voro
af karoliners släkt, brukade därför gärna tillbringa en
timme hos soldatänkan Flinta. Grefve Bernhard hade
fattat för henne en vänskap som liknade vördnad, och
det var rörande att se, med hvilken omsorg han sökte
att utplåna hos henne minnet af forna oförrätter. Han
hade varit den ifrigaste att förskaffa åt den gamla en
bekvämare boning. Han hade utverkat åt henne en
pension af fjorton plåtar om året, som var mycket för en
soldatänka. Han hade försett henne med nya kardor,
ny spinnrock, en täppa för linodling och sex vackra får,
utom den röd- och hvita kon, som var gummans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free