Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Andra pröfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skallen, att kyrkan är gjord för en förmiddagslur, och
att den så kallade religionen är ganska nyttig, dels som
kapson för istadigt folk och dels som en enkom inrättad
fårklippningsmaskin[1].
– Nej, hör den kättaren! ropade flera röster.
Håller han ut så där, så blir han med tiden allraminst
kardinal.
– Men hvad återstår, sedan man bortsopat det
gamla skräpet?
– Friheten, upplysningen, filosofin och – moralen.
– Skönt. Huru många dukater vann du i går på
biribi af din nästa?
– Bara sextio, svarade den tillfrågade lugnt.
– Och huru många flickor ha för din skull hoppat
i Norrström?
– Jag har glömt att räkna dem.
– Nej, gode herrar, kardinal är för litet; han
måste bli påfve! sorlade högljudt det muntra sällskapet.
Midtunder detta gyckel trädde Bernhard Bertelsköld
in och frågade efter öfverste Sprengtporten. Han var
blek, allvarsam och bar ett ärr öfver vänstra ögat. Af
det forna hånlöjet på hans läppar syntes intet spår.
Sorlet förstummades. Det var någonting hos den
nykomne, som band alla tungor. Han hade aldrig varit
älskad af sina bekanta på klubben, men desto mera
fruktad för sin spetsiga tunga och sitt olidliga hånlöje.
Där fanns således en stark lust att förödmjuka honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
