Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Läxan och afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hela familjen vandrade nu till Auras strand, för att
följa de resande. En stor folkmassa var församlad på
stranden, ditlockad af nyfikenhet, ty halfva studentkåren
– den hälft, som gynnade Paul – hade samlats för att
än en gång hälsa och hylla honom före hans afresa.
Med möda, och ej utan många hjärtliga handtryckningar,
banade sig Paul vägen genom den täta skaran. Till sin
förvåning märkte han bland studenterne äfven magister
Porthan.
– Jag har ej följt de andra – sade den stränge
mannen vänligt leende – för att deltaga i deras hyllning,
som jag ogillar, ty du lider med rätta ditt straff, och jag
har själf tillstyrkt din relegation. Men jag har kommit
för att bedja dig icke misströsta om din framtid. Vid
aderton år kunna vi alla göra ett snedsprång, och det
är vår rättighet att straffas af den lag vi förolämpat.
Men tio år senare se vi världen med andra blickar. Se,
Bertelsköld, äfven jag är en sträng kritiker, och dock
tror jag fast på en allsvåldig Gud. Men det är bättre
att kämpa med hugstort, sökande sinne för en falsk
åsikt, än att alldeles icke strida och taga världen som
en beteshage för tanklösa, oskäliga djur. Jag hyser det
hopp om dig, att du aldrig skall sjunka till låga ändamål,
och därför mod, unge man, mod! Gud vare med dig
emot din vilja!
– Hurra! Hurra! ljöd det dånande afskedsropet ur
hundrafemtio ynglingahjärtan på Auras stränder, och
vinkande med hatten, såg Paul Bertelsköld Finlands
gamla hufvudstad försvinna bakom de grå bergen.
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
