- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
111

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Aurora-sällskapet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Nej, sade Porthan, som höll sträng disciplin med
ungdomen. – Ne gutta quidem, icke en droppe däraf
får spillas ut öfver Auroras tystlåtna läppar.

– Jag förstår, skrattade Lindqvist. Icke en droppe
af det där »absolut dödande giftet», som endast kan
fördrifvas med kyrkans modersmjölk, begagnad som
purgermedel.

– Vi – fortfor Porthan – kunna tåla en god
dosis attiskt salt, men på vår ungdom tror jag att det i
dag skulle verka värre än tobak. Det var en skandal,
som icke nyligen timat i våra katedrar. Den skägglöse
grefvepojken har vändt upp och ned på akademins fäder.

– Står det så skralt med fäderne – inföll Gustaf
Weman, docent i finska litteraturen – så lägger jag
af att svärja vid »våra fäders ben». Men gamla herrarne
gå i smorläderstöflar; icke dimpa de öfverända för alla
små grefvar.

– Det tror jag med, var svaret. Pojken ensam
hade ej varit farlig, men faran låg däri, att han var
Mestertons onda samvete. Mesterton förde klubban som
en rasande Herkules mot sitt eget läger, och Bertelsköld
riktade slaget. Trots all Gadolins vältalighet, led teologin
ett mördande nederlag.

– Riktigt. Och därför har anonymus begrafvat
henne, instämde Calonius.

– Mina gode herrar – återtog Porthan allvarsamt
– vi kunna leka med elden och amusera oss en stund
med de fladdrande gnistorna, men jag fruktar mycket
att vi ännu upplefva den dag, när af denna lekande låge
blir en förhärjande brand. Det är hvarken en öfvermodig
student, eller en i sina termer förtorkad professor
som oroar mig. Det är den lösliga franska tidsandan,
som strömmar in genom alla fönster och en dag skall


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free