- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
389

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Konungens ring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

natten gingo ombord på deras fartyg och flydde ur
fångenskapen. Men efter det var sent på året, kommo vi ej
längre än till Gotland, där vi nödgades stanna tills isen
lade sig mellan ön och fasta landet, och under tiden
närde vi oss så godt vi kunde, min man som hofslagare
och jag med att väfva och spinna. När vi då kommo
till Stockholm för två veckor sedan, beslöts att
Bertelsköld skulle inställa sig till tjenstgöring vid Armfelts
kår, som ligger i Gefletrakten, emedan dessa trupper
till största delen bestå af finnar, men jag reste till dig,
min Ebba, för att utverka åt Bertelsköld en adjutantsplats
hos Armfelt, hans gamle chef. Det har lyckats
mig, som du vet, ehuru med knapp nöd, ty när jag såg
denna nya armé, som är ämnad att infalla i Norge,
medan Finland förblöder, sammanpressades hjärtat i mitt
bröst, och oemotståndligt stego de orden på mina läppar:
»hvad har ers majestät gjort af Finland?» – Resten
vet du. Jag är lycklig att ha fått återse dig och att ha
erhållit konungens samtycke till min bön. I morgon
skola vi åter skiljas, och hvem vet om icke för
alltid?

– Hvarför så sorgsna tankar? sade en bekant röst
i dörren, och Torsten Bertelsköld inträdde. – Är min
sköna fiende allt ännu lika oförsonlig?

De båda fruntimmerna växlade blickar.

– Jag trodde ej – svarade Eva kallt – att grefven
ännu hade något att tillägga efter vårt senaste möte på
redden af Stralsund.

Anspelningen måste ha varit svårsmält, ty grefve
Torsten skärpte tonen, i det han yttrade:

– Ah, ni har rätt, jag hade så när förgätit att vi
återsågo hvarandra så nyligen. Jag hoppas att tiden
förflutit angenämt därborta i pörtena? Med en så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free