- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
384

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. En mönstring och ett möte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltför väl. Desto artigare voro de; man kunde ha ansett
dem för de intimaste »affärsvänner». Den högdragne
svenske grefven framställde med den smidigaste
underdånighet sitt kinkiga uppdrag, som gick ut på att söka
afböja den våldsammaste af tidens oerhörda utpressningar,
det förestående aflysandet af alla i omlopp varande
myntsorter mot statsobligationer och nytt mynt af
försämrad halt; kvarefter allt gammalt mynt skulle vara
förbjudet och konfiskabelt[1].
Den holsteinska baronen,
ej mindre högdragen, var denna gång idel honung och
axelryckningar. Han vore för sin del böjd för all möjlig
skonsamhet, men rikets ställning, arméns behofver och
majestätets vilja ... enfin, hvad ville man göra? Han
kunde ej värpa pengar. Allt berodde på freden, och
han för sin del gjorde allt hvad i hans förmåga stod
för att beveka den kungliga halsstarrigheten, men
majestätet, voilà tout; vänd er till kungen!

Det är icke troligt, att Bertelsköld, eller ens rådet,
hade fullt allvar med dessa framställningar; i deras
intresse låg snarare att drifva ställningen till det yttersta,
men de måste likväl sauvera skenet. Desto enträgnare
och varmare var underhandlaren; naturligtvis utan
framgång. – Det var blott ett af de många exemplen i
historien, å ena sidan af en själfrådig minister, som
vältrar all skuld på monarken och tvår sina händer i
snöhvit oskuld, å den andra af ett partiintresse, som
hojtar med andra vid branten af sitt lands undergång,
men skjuter i hemlighet på, för att draga sin vinst af de
förutsedda spillrorna.

När de båda herrarne ansågo sig ha talat nog för skenet,
begynte också masken blifva dem båda för trång.


[1]
Påbudet utfärdades i Mars 1718.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free