Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Örnjagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en eldslåge och stark som en storm, tyckte sig
Bertelsköld nu vara en helt annan karl, och hans
motståndare fingo snart erfara det. Det var nu han som
med blixtens hastighet på alla sidor kringsvärmade dem,
alltid angripande deras blottade sidor, och ryttare efter
ryttare störtade hufvudstupa till marken under hans
härjande klinga. Likt forntidens kämpar tycktes han
bära en förtrollad brynja; pikar och hugg tycktes studsa
tillbaka från denne rasande Herkules, hvilken
öfverändakastade allt som kom i hans väg, och snart vände sig
segern åt partigångarnes sida. Hvarje man fick nytt
mod och fäktade som fyra; »kung Carl! kung Carl!»
ljöd deras fältrop, och fienden, oviss om han icke här
hade att göra med den fruktade finska trolldomen,
skingrades uti vild flykt, just när gardet närmade sig gården
på knappt ett musköthålls afstånd.
Bertelsköld och hans folk funno icke för godt att
afbida dess ankomst. Två man mindre till antalet och
flera sårade, galopperade de bort mot sina otillgängliga
skogar, kvarlämnande på platsen, utom Toivonen och de
två ryttarne, ett större antal stupade och sårade fiender,
än man nu för tiden hör omtalas i en modern
krigsbulletin. De nödgades äfven kvarlämna hoppet om den
dyrbara fångst, som för hela kriget skulle varit af så
oberäkneligt inflytande; men de medförde den stolta
hågkomsten att ånyo hafva gått segrande ur en högst
olika strid och att, få som de voro, åtminstone hafva
vågat en bragd, för hvilken annars hela arméer ryggat
tillbaka.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
