- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
278

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Rymmerskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tyskland, medan hären låg i vinterkvarter, hade han
skyndat genom Storkyro till Vasa, som i hemlighet var
hans egentliga mål. Och nu mötte honom på ena
stället en faders vrede, på det andra de toma murarna,
där hon varit och icke mera var. Utan spår var Regina
försvunnen.

– Hvart skall jag köra? frågade Pekka entonigt
och buttert, när båda kommit ut på stora landsvägen.

– Hvart du behagar, svarade lika vresigt hans
herre.

Pekka vände sina hästar mot Vasa, dit man härifrån
hade föga mer än tre mils väg. Bertel märkte det.

– Åsna! ropade han, jag har ju befallt dig att
köra norrut.

– Norrut, upprepade Pekka lika enstafvigt och
vände med en suck sina hästar mot Ny-Carleby, dit man
ännu hade sju mil. Den tiden funnos inga ordentliga
gästgifvaregårdar med hästar i hållskjuts för resandes
bekvämlighet. Men gårdar funnos på vissa mellanrum,
där alla som reste i kronans ärenden kunde påräkna
häst, medan öfriga resande måste hjälpa sig fram med
ackord. Prästgårdarna voro vanliga natthärbergen och
hade alla kvällar i ordning en stuga på gården, där
sängar med halm och ett bord med kall mat stodo
gästfritt tillreds för kände och okände. Det var ganska
naturligt, att Pekka, allt ännu med tanken på grötgrytan,
fördristade sig göra en ytterligare fråga: om man skulle
resa till natten in på Vörå prästgård.

– Kör åt Ylihärmä, svarade ryttmästaren förtretad
och insvepte sig i sin ulliga fårskinnspäls, ty nattvinden
blåste isande kall.

– D-n förstår sig på de förnämas nycker, mumlade
Pekka för sig själf och körde in på den smala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free