- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
240

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skattkammaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Bravo, hviskade Larsson, man skall taga oss
för får i ulfvakläder och tro att också vi ämna mässa.
Sch, hörde ni något? En kvinnoröst. Stilla!

Man stannade och hörde i mörkret en ung kvinnlig
stämma bedja:

– Heliga jungfru, förlåt mig denna gången och
fräls mig från döden, så vill jag i morgon låta viga mig
till nunna och tjena dig till min död!

– Det är Kätchens röst, fortfor kaptenen. Skulle
hon vara oskyldig, stackars barn? På min ära, det vore
nedrigt af en kavaljer, att icke befria en söt flicka med
en så mjuk hand!

– Fort bort! hviskade Bertel harmsen.

Men kaptenen hade redan funnit en liten dörr,
reglad från yttre sidan; innanför dörren var en cell och
i cellen en darrande flicka. Hennes ögon, vana vid
mörkret, urskilde munkdräkterna, hon störtade till kaptenens
fötter och utropade:

– Nåd, min fader, nåd! Jag skall bekänna allt,
jag har gynnat fångarnes flykt, jag har gifvit vakterna
vin. Men skona mitt lif, för helgonens barmhärtighet,
jag är så ung, jag vill ej dö ännu.

– Hvem sju tusan har sagt att du skall dö, min
raska flicka? afbröt henne kaptenens röst. Nej lefva
skall du med din mjuka hand och dina varma läppar,
så sant jag icke är jesuit, utan Lars Larsson, kapten i
kunglig majestäts och kronans tjenst, och härmedelst
tager dig ... till min äkta hustru att älska dig i nöd och
lust, fortsatte kaptenen, utan tvifvel därför att han ansåg
den bekanta formeln böra sägas till slut, när han engång
börjat den.

– Bort, bort, med eller utan flickan, men bort, man
kommer och vi ha ännu att passera stora vapensalen!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free