- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
222

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ett byte från slagfältet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klättrat som en ekorre upp på slottstaket. Sådant där
händer alla dagar i krig ... Jaså, nu fick du opp ögonen.
Så du lefver ändå, du mjölkbakade hvetbrödssemla ...
skäms du inte, pojke, att bete dig som en porslinskruka!
Du soldat! Vacker soldat! Blitzdonnerwetterkreutzpappenheim,
en pomadburk är du och ingen soldat!
Tvi tusan, nu är ju också bägarn tom.

Den lille runde krigaren hade utan tvifvel ännu
länge fortfarit att lämna sitt dåliga lynne fria tyglar,
särdeles som han icke mera hade någon tröst i bägaren,
därest icke dörren öppnats och en kvinnlig gestalt trädt
in till de fångne. Vid denna syn ljusnade påtagligen
kaptenens välfödda, ehuru nu något blekplussiga ansikte,
Bertel sköts åt sidan, och Larsson lutade sig framåt
för att bättre se, ty skenet af den enda lampan var
alltför svagt. Men resultatet af hans mönstring tycktes
icke utfalla särdeles tillfredsställande:

– En nunna! Å tusan ... omvända oss!

– Frid vare med eder! ljöd under det fällda doket
en ungdomlig röst af frisk och behaglig klang. – Jag
är hitskickad af den vördiga priorinnan i Vår Frus
kloster för att förbinda edra sår och, om det är helgonens
vilja, läka dem.

– På min ära, sköna vän, mycket fägnesamt, låt
oss då bli litet närmare bekanta, återtog kaptenen något
blidare stämd och utsträckte armen i mening att lyfta
på nunnans dok. I blinken drog sig denna några steg
tillbaka, och i dörren visade sig tvenne soldater af
misstänkt utseende.

– Såå, jag förstår! genmälde Larsson förbluffad.
Det var f-n så fjära nunnor här bestås. Den tiden jag
låg i Franken vid Würzburg brukade jag få minst ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free