Laura. Pastorn tar en stol och sätter sig bredvid Laura i
chiffonjén.
Pastorn
God afton, syster. Jag har varit borta hela dagen som du hört och
kom nu först. Här har timat svåra saker.
Laura
Ja, broder, en sådan natt och en sådan dag har jag aldrig upplevt
förr.
Pastorn
Nå, Nå, jag ser att du inte tog någon skada i alla händelser.
Laura
Nej, gud vare lov, men tänk vad som kunnat inträffa.
Pastorn
Men säg mig en sak, hur började det. Jag har nu hört så många
olika berättelser.
Laura
Det började med hans vilda fantasier om att han inte var far till
Bertha, och slutade med att han kastade den brinnande lampan mot mitt
ansikte.
Pastorn
Det är ju förfärligt! Det är ju fullt utbildat vanvett. Vad skall
nu göras?
Laura
Vi måste söka hindra nya våldsamheter, och doktorn har skickat
efter en tvångströja från hospitalet. Under tiden har jag sänt bud
till översten och söker sätta mig in i husets affärer, som han skött
på ett klandervärt sätt.
Pastorn
Det var en bedrövlig historia, men jag har alltid väntat mig något
sådant. Eld och vatten ska sluta med explosion! Vad har du där för
något i lådan?
Laura
(har dragit ut en låda ur klaffen)
Se, här har han gömt allting!
Pastorn
(letar i lådan)
Herre Gud! Där har han din docka; och där din dopmössa; och
Berthas skallra; och dina brev; och medaljongen...
(Torkar sig i ögonen.)
Han måtte allt ha hållit dig bra kär, ändå, Laura. Sånt där har inte jag gömt på!
Laura
Jag tror att han hade mig kär förr, men tiden, tiden ändrar så
mycket!
Pastorn
Vad är det för ett stort papper? - Gravbrevet! - Ja, hellre graven
då än hospitalet! Laura! Säg mig; har du ingen skuld alls i detta?
Laura
Jag? Vad skulle jag ha för skuld i att en människa blir vansinnig?
Pastorn
Ja-ja! Jag ska inte säga någonting! Blodet är ändå tjockare än
vattnet!
Laura
Vad tar du dig friheten att mena?
Pastorn
(fixerar henne)
Hör du!
Laura
Vad?
Pastorn
Hör du! Du kan väl icke neka ändå att det är överensstämmande med
dina önskningar detta att du får uppfostra ditt barn själv.
Laura
Jag förstår inte!
Pastorn
Vad jag beundrar dig!
Laura
Mig! Hm!
Pastorn
Och jag blir förmyndare för den där fritänkarn! Vet du, jag har
alltid betraktat honom som ett ogräs i vår åker!
Laura
(med ett kort kvävt skratt; därpå hastigt allvarsam)
Och detta vågar du säga mig hans hustru!
Pastorn
Du är mig stark, Laura! Otroligt stark! Som en räv i saxen: biter
du hellre av dig ditt eget ben än du låter fånga dig! - Som en
mästertjuv: ingen medbrottsling, icke ens ditt eget samvete! - Se dig
i spegeln! Det törs du inte!
Laura
Jag begagnar aldrig spegel!
Pastorn
Nej, du törs inte! - Får se på din hand! - Inte en förrådande
blodfläck, inte ett spår av det lömska giftet! Ett litet oskyldigt
mord, som icke kan åtkommas av lagen; ett omedvetet brott; omedvetet?
Det är en vacker uppfinning! Hör du hur han arbetar däruppe! - Akta
dig; om den mannen slipper lös, så sågar han dig mellan två plankor!
Laura
Du pratar så mycket, som om du hade ont samvete! - Anklaga mig; om
du kan!
Pastorn
Det kan jag inte!
Laura
Ser du! Du kan inte, och därför är jag oskyldig! - Tag nu reda på
din myndling, så skall jag sköta min! - Där är doktorn!
