Ryttmästarn och Pastorn.
Ryttmästarn
Nå, varför trumfa du inte på honom!
Pastorn
Vad för något? Gav jag honom inte?
Ryttmästarn
Äh, du bara satt och muttra för dig själv!
Pastorn
Uppriktigt sagt, så vet jag inte vad jag ska säga.. Det är synd om
flickan, ja; det är synd om pojken, ja. För, tänk om han inte vore
fadren! Flickan kan amma in barnet fyra månader på barnhuset, så är
barnet försörjt för allan tid, men pojken kan inte amma han. Flickan
får en bra plats efteråt i något bättre hus, men pojken framtid kan
vara förstörd, om han får avsked från regementet.
Ryttmästarn
Ja min själ jag ville vara i häradshövdingens kläder och döma i
det här målet. Pojken är nog inte så oskyldig, det kan man inte veta,
men ett kan man veta och det är att flickan är skyldig, om nu det
skall vara någon skuld.
Pastorn
Ja, ja! Jag dömer ingen! Men vad var det vi talade om, när den här
välsignade historien kom emellan. Det var om Bertha och
konfirmationen, så var det?
Ryttmästarn
Ja det var väl icke så egentligen om konfirmationen, utan om hela
hennes uppfostran. Här är huset fullt med kvinnor, som alla vilja
uppfostra mitt barn. Svärmor vill göra henne till spiritist; Laura
vill ha henne till artist; guvernanten vill göra henne till metodist;
gamla Margret vill ha henne till baptist; och pigorna till
frälsningsarmén. Det går naturligtvis inte att lappa ihop en själ på
det sättet, helst jag, som äger första rätten att leda hennes
naturell, oupphörligt motarbetas i min bemödanden. Jag måste därför ha
ut henne ur detta hem.
Pastorn
Du har för mycket kvinnor, som regera i ditt hus.
Ryttmästarn
Ja, har inte det! Det är som att gå in i buren till tigrarna, och
höll jag inte mina järn röda under näsan på dem, så skulle de riva ned
mig vilken sekund som helst! Ja du skrattar du, din skälm. Det var
inte nog att jag tog din syster till hustru, utan du narrade också på
mig din gamla styvmor.
Pastorn
Nå herre Gud, man ska inte ha styvmödrar i sitt hus.
Ryttmästarn
Nej, men svärmödrar tycker du är bättre att ha i rum, hos andra
nämligen.
Pastorn
Ja ja, var och en har fått sin lott här i livet.
Ryttmästarn
Ja, men jag har bestämt fått för mycket. Jag har ju min gamla amma
också, som behandlar mig som om jag skulle bära haklapp ännu. Hon är
mycket snäll, gubevars, men hon hör inte hit!
Pastorn
Du ska hålla reda på kvinnofolkena, svåger; du låter dem regera
alldeles för mycket.
Ryttmästarn
Hör du, min bror, vill du upplysa mig om hur det går till att
hålla reda på fruntimmer.
Pastorn
Strängt taget, så var Laura, det är min egen syster, men hon var
alltid litet krånglig.
Ryttmästarn
Laura har nog sina sidor, men med henne är det icke så farligt.
Pastorn
Å, sjung ut, jag känner henne.
Ryttmästaren
Hon har fått en romantisk uppfostran och har lite svårt att finna
sig, men hon är i alla fall min hustru...
Pastorn
Och därför att hon är din hustru, så är hon den bästa. Nej, du
svåger, det är allt hon som klämmer efter dig mest.
Ryttmästarn
Emellertid, så, nu är det på tok med hela huset. Laura vill inte
släppa Bertha ifrån sig, och jag kan inte låta henne stanna i detta
dårhus!
Pastorn
Så, Laura vill inte; ja vet du, då fruktar jag något svårt. När
hon var barn, brukade hon ligga som en död, ända tills hon fick sin
vilja fram, och när hon fått vad hon velat, lämnade hon det tillbaka
om det var en sak, med den förklaringen att det icke var saken hon
ville, utan att få sin vilja fram.
Ryttmästarn
Jaså, hon var så då redan. Hm! Hon har verkligen sådana passioner
ibland, att jag är rädd för henne och tror att hon är sjuk.
Pastorn
Men vad är det nu du vill med Bertha, som är så oförsonligt? Kan
man inte jämka?
Ryttmästarn
Du må inte tro att jag vill göra henne till något underbarn eller
någon avbild av mig själv. Jag vill icke vara kopplare åt min dotter
och uppföda henne uteslutande till äktenskap, ty blir hon gående
ogift, så får hon bittra dagar. Men jag vill å andra sidan inte led
henne in på en manlig bana, som tar lång utbildningtid och vars
förarbete kan vara alldeles bortkastat, i händelse att hon skulle
vilja gifta sig.
Pastorn
Hur vill du då?
Ryttmästarn
Jag vill att hon ska bli lärarinna. Förblir hon ogift, så
försörjer hon sig och har inte tyngre än de stackars lärarne, som
skola dela sina löner med familj. Gifter hon sig, så kan hon använda
sina kunskaper på sina barns uppfostran. Är det rätt tänkt?
Pastorn
Det är rätt! Men har hon å andra sidan visat sådana anlag för
målning att det vore våld på naturen att undertrycka dem.
Ryttmästarn
Nej! Jag har visat hennes prov för en framstående målare, och han
säger att det bara är sådant, som man lära sig i skolorna. Men så
kommer det en ung glop hit i somras, som förstod saken bättre, och
säger att det var kolossala anlag, och därmed var saken avgjord till
Lauras förmån.
Pastorn
Var han kär i flickan?
Ryttmästarn
Det tar jag för alldeles givet!
Pastorn
Gud vare med dig då min gosse, för då ser jag ingen hjälp. Men det
här är tråkigt, och Laura har parti naturligtvis... därinne.
Ryttmästarn
Jo, det kan du lita på! Det står redan i ljusan låga hela huset,
och oss emellan, det är inte någon precis så nobel strid som förs från
det hållet.
Pastorn
(reser sig)
Tror du inte jag känner till det?
Ryttmästarn
Du också?
Pastorn
Också?
Ryttmästarn
Men det värsta är att, det förefaller mig, som om Berthas bana,
därinne, bestämdes av några hatfulla motiv. De kasta ord om att männen
skall få se, att kvinnan kan det och kan det. Det är mannen och
kvinnan mot varandra oupphörligt, hela dan. -
Ska du gå nu? Nej, stanna nu till kvällen. Jag har visst inte något att bjuda på, men i alla fall; du vet att jag väntar nya doktorn hit. Har du sett honom?
Pastorn
Jag så en skymt av honom, när jag for förbi. Han såg hygglig och
reell ut.
Ryttmästarn
Såå, det var gott. Tror du det kan bli en bundförvant åt mig?
Pastorn
Vem vet? det bero på huru mycket han varit med kvinnor.
Ryttmästarn
Nej, men vill du inte stanna?
Pastorn
Nej tack, kära du, jag har lovat komma hem till kvällen, och
gumman blir orolig om jag dröjer.
Ryttmästarn
Orolig? Ond ska du säga! Nå, som du vill. Får jag hjälpa dig med
pälsen.
Pastorn
Det är visst mycket kallt ikväll. Tack ska du ha. Du ska sköta din
hälsa, Adolf, du ser så nervös ut!
Ryttmästarn
Ser jag nervös ut?
Pastorn
Jaa, du är inte riktigt frisk?
Ryttmästarn
Har Laura inbillat dig det? Mig har hon nu i tjugo år behandlat
som dödskanidat.
Pastorn
Laura? Nej, men du gör gör mig orolig. Sköt om dig! Det är mitt
råd! Adjö, min gubbe lilla; men var det inte konfirmationen du ville
tala om?
Ryttmästarn
Inte alls! Jag försäkrar dig, att den saken får gå sin gilla gång
på det officiella samvetets räkning, för jag är varken något
sanningsvittne eller någon martyr.
Det ha vi lagt bakom oss. Adjö med dig. Hälsa så mycket!
Pastorn
Adjö min bror. Hälsa Laura!
