Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet. Ett ädelt lifs slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-cJes kistan af många sörjande fattiga och
sänktes , ned i den Bremerska grafven.
»Det dröjde länge innan den blef tillsluten. Alla
önskade kasta ännu en blick på Fredrika Bre-mers
kista. Sedan grafven blifvit igenkastad, lade tio
fattiga barn, hvilka följt ined i processionen,
sina kransar derpå.»
Fredrika Bremer älskade ljuset. Till själ och hjerta
skandinav, kämpade hon ihärdigt för att vinna det;
men visare än de gamla hedningar, hvilka störtade
sig ned för ättestupor för att, som de sade »komma
till det andra ljuset», hellre än de underkastade
sig ålderdomen, använde hon sin ålderdom med att
stiga alltmera uppåt det himmelska, eviga ljuset,
tills hon slutligen på årets sista dag 1865 fick
ingå i herrlighetens o förvanskliga boningar. Sjelf
hade hon i sin lilla samling bibelspråk: »Guldkorn»,
utvalt följande, just för denna dag:
»Och natt blifver icke mera der, och de behöfva icke
lampors ljus, icke heller solens ljus, ty Herren
Gud upplyser dem, och de skola regera från evighet
till evighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
