- Project Runeberg -  Ett år hos Fredrika Bremer /
II:202

(1867) Author: Margaret Howitt Translator: Thora Hammarsköld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet. Början af slutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

Therëse, Maria och jag Sven och Knut till en af sen
ö, Maisgarn, för att se femton kalfvar, två får och
en hop kaniner, hvilka sistnämnda tillhöra gos-sarne
och snart måste föras hem, emedan de hotas att blifva
uppätna af räfvar. Dessa rofdjur göra mycken skada
här på trakten och under^ vintern komma äfven vargar
ibland ända fram till Arsta. På vår väg gingo vi
öfver den stora ängen, som för några veckor sedan
var en scen för våra bedrifter i att berga hö; under
promenaden roade vi oss med att i de olika karakterer
Fredrika Bremer tecknat i »Hemmet», söka motbilder
till medlemmar af hennes egen familj; vi kommo dock
ej till något nöjaktigt resultat med annat än hvad
vi redan kände, nemli-gen att hon målat sig sjelf
i »Petrea».

Sedan vi derefter passerat en skogsdunge, kommo vi
till en udde som sträcker sig temligen långt utåt
Arstaviken och kallas Näset. Der stod ett omå-ladt,
förfallet torp med sitt vanliga grannskap af grå
klippblock och höga tallar. Torparfamiljen var
sysselsatt med att på en aflägsen åker skörda sin råg;
Knut sprang ned från en höjd? för att ro torparens
båt kring udden och i den föra oss öfver sjön till
Maisgarn; Sven skyndade ned till stranden för att möta
sin bror och båten, och vi följde makligt efter honom,
då Therëse, vid en blick tillbaka, med förfärad röst
skrek: »En tjur! en tjur!»

Ihågkommande den satsen, att alla fruntimmer äro
fega, och att de inbilla sig se en årg tjur i hvarje
fromsint kalf, sag jag mig om, fast besluten att
icke springa. Men der kom han synbarligen i sakta
traf och med en beslutsam, samt, sora det tyck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:13:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarhos/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free