Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet. Början af slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Sanda. I den vanliga familjevagnen åkte mamsell
Bremer, tant S., Ulla och jag.
Vårt redan förut rätt stora sällskap hade fått en
ytterligare, behaglig tillväxt genom ankomsten af en
jemnårig vän och läskamrat till Maria E. I prestgården
träffade vi tillsammans med andra unga gäster,
dessutom med komministern jemte s#n och dotter; nog
af, huset var fullt af folk. Muntra lekar pågingo
först ute på gården så länge dagsljuset räckte, och
fortsattes derefter inne. Ingen var för gammal, eller
för fin att taga del i dessa enkla nöjen. An »lånade
man eld» under mycken munterhet, än föreställde man
någon annan: då Knut ropades fram, kom fru L. eller
då man frågade efter baron K., kom hans friherrinnas
lilla nätta husmamsell. Alla hade blifvit förbytta
och ingen visste till slut rätt, hvarken hvem man
sjelf var, eller hvem någon annan var.
Tant Fredrika for hem klockan half tio, och då Sven,
som kört för henne, åter kom tillbaka, medförde han en
underrättelse, att hans farbror och faster kommit med
alla sina barn och en guvernant, men med en helsning
att ingen derföre skulle påskynda hemfärden, ty Laura,
den enda af Ársta-familjen som stannat hemma, holl
under tiden de främmande sällskap.
Efter lekarna kom dans och slutligen hemresan i djupt
mörker, under berättelser om de gräsligaste tjuf-
och mordhistorier man kunde tänka sig, tills blodet
stelnade af fasa i våra ådror, ehuru ingen möjlighet
till fara fanns i denna lugna och hederliga trakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
