Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet. Danska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
och hvila dig en stund. Var säker på att jag är dig
nära och att intet skall försummas.
Den stackars ynglingen blef liksom magnetise-rad genom
dessa ord. All oro var borta och han slöt sina ögon,
för att aldrig mera här i lifvet öppna dem.
Emellertid hade en soldat, illa sönderskjuten i ena
låret, blifvit inburen. Han hade redan, så godt det
låtit sig göra, blifvit förbunden, men blodet rann
alltjemt från det djupa såret. Han låg och klagade
öfver sitt hårda öde.
- Ack, jag olycklige! Jag mister mitt
ben! Ack, hvad skall det blifva af mig?
Den gamle fältläkaren var vid hans sida i samma
stund. Så fort den sårade fick se honom ropade han:
- Ack, herr doktor, jag mister benet.
Utan att säga något aftog läkaren förbandet
och undersökte blessyren. Jag följde honom med
uppmärksamma blickar; han tryckte pekfingret mot
sin panna, stod ett par sekunder tankfull, hällde
derefter litet konjak i ett glas och gaf det åt den
tröstlöse mannen.
- Hvem sade dig att du skulle mista benet?
- Underläkaren, som förband mig, svarade han,
- Men jag är öfverläkaren, sade den gode,
gamle mannen, och jag säger dig att du skall icke
mista ditt ben. Jag lofvar dig det.
- Men jag känner att jag skall förlora
det! jemrade sig soldaten; jag är sårad ofvanför
knäet, och jag känner att det är mycket svårt.
Läkaren fattade hans hand och yttrade:
’- Jag är en gammal nian och en gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
