- Project Runeberg -  Ett år hos Fredrika Bremer /
I:197

(1867) Author: Margaret Howitt Translator: Thora Hammarsköld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet. Skandinavisk skön konst och Amalia Lindegren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

197

sidan, med den öppna psalmboken med de dubbla knäppena
liggande på sitt knä och betraktar med en manlig sorg
och sjelfbeherrskning den ende sonens liflösa gestalt,
medan kojans enda återstående glädje, en liten
fyraårig flicka lutar sig mot fadrens knä. Hon har
lemnat sin leksak - en liten vagn - midt på golfvet;
hennes unga sinne söker uppfatta att något underligt,
något sorgligt har inträffat. Ännu en figur fattas för
gruppens fulländning: den gamle, gråhårige farfadren,
som i sin långa fårskinnspels står lutad mot sin käpp
på andra sidan om den sörjande modren. Ett helt lifs
erfarenhet har beröfvat honom förmågan att gråta. Han
knotar ej; han lemnär blott sig och alla de sina i
déns hand, till hvilken han förtröstande sätter sin
lit. Den lilla svarta, klumpiga kistan står på en
stol och innan många minuter förflutit, skall den
späda, liflösa gestalten, höljd af tårar och kyssar,
döljas för ljuset och bäras bort ur hemmet.

Vi vända oss slutligen från denna rörande tafla
till en annan, som nyss blifvit fulländad, ett litet
förtjusande stycke!

Det är en tidig sommarmorgon; himlen med sina lätta,
rosenfärgade moln är full af den nya dagens lif. En
ung dalflicka står på berget och blåser i en lur
efter sina getter. Man tycker sig förnimma den långa,
uthållande tonen i den friska, klara luften. En hvit
get har redan åtlydt kallelsen och i muntra hopp
skyndat till hennes sida.

Der funnos äfven flera goda porträtter, mer eller
mindre nära fulländningen, af förnäma damer och
herrar; men huru förträffliga som helst, för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:13:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarhos/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free