Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Julens firande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
fjeskat så mycket mera. Hanna, som är husets
universalgeni, hade t. ex. att sy en vacker klädning
åt tant Fredrika, en julklapp från fru L. Sömnaden
deraf var Hannas gåfva, men ej en halfdragen anda fick
hviskas derom; måttet togs i hemlighet af en annan
klädning, profningar skedde efter ögonmått och så
syddes den på små stunder, ty arbetet i rit-skolan
ger ej mycken ledighet och den kära, intet anande
tanten tog oupphörligt Hannas hjelpsamhet i anspråk
för små julgåfvor. Sara hade på sitt håll och i
hemlighet mycket att syssla med. Liksom flertalet
af sina landsmän, blir hon lifvad och glad då kölden
kommer. I stället för att frost och snö kunde anses
böra jaga alla menniskor inom hus och göra gator och
torg till en ödemark, hvim-la de af gående och åkande,
som med välbehag inandas den rena, friska luften och
hvilkas strålande blickar tyckas säga åt alla som de
möta: »en glad ofch god jul!»
Straxt efter middagen den 24 December gick tant
Fredrikas tjenarinna Sara ut på torget för att köpa
åt oss den vackraste gran på sin träfot, som hon
kunde finna. Marken och alla hustak voro täckta med
djup snö. Många månglerskor sutto i stora fastager
som voro ställda på ända och hade en dörr upphuggen
på ena sidan samt en stol der-inne. Der satt en
qvinlig Diogenes, rätt varmt och lugnt, och sålde
sitt småkram. Denna dag var hvarenda vrå af detta
torg upptagen af julgranar, leksaker, pepparkakor
och julbullar.
Då julgranen kom hem bad Fredrika Bremer oss vara
henne behjelpliga med att pryda den, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
