Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Resan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bonden hafva redan lärt sig inse fördelarne af
jernvägen. Enligt det gamla systemet måste de förse
den resande med hästar och skicka någon af sitt
folk med dessa till gästgifvaregården, der karlarne
fördrifva tiden med att supa och spela, ty om ock
inga hästar behöfvas, skola de likväl finnas till
hands. Och under tiden svettas den stackars bonden
med hustru och barn på åkern eller ängen, samt är i
fara att ruineras af brist på tillräcklig arbetshjelp
eller hästar att få in skörden i ladan. Jag känner
män, som varit tvungna att taga hästarne från plogen,
då likväl väderlek eller årstid ej borde tillåtit en
minuts uppehåll i arbetet.
– Jag förmodar dock att de blifva väl betalda för
allt detta obehag? inföll jag.
– Ungefär nog för att hålla skjutsgossen och
hästen med skor! svarade han föraktligt. Methoden
är förträfflig för resande med svag kassa,
men förderflig för hästarnas olyckliga egare.
Dessa kunna visserligen friköpa sig från denna
skyldighet, men hela saken är en komplett orättvisa:
– Det finns ännu endast få jernvägar i Sverige,
anmärkte jag.
Min följeslagare log.
– Vi äro en fattig nation och litet efter de
öfriga, sade han; men låt endast hjulet sättas i gång,
så tänker jag att vi ej skola stå med armarne i kors
och se på. Vi duga nog till att utföra ett värf,
då vi blott fått saken klar för oss!
Vi voro nu vid en station, och konduktören öppnade
som vanligt dörren samt underrättade oss om några
minuters uppehåll. Snart voro många af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
