Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En docka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en bänk och betraktade mig med hvassa ögon. I
nästa ögonblick stufvade han in en ordentlig buss
– en sannskyldig Centennial-buss – och gömde
derefter omsorgsfullt återstoden i stöfvelskaftet.
Derefter suckade han djupt och sneglade åt
jerngallret, genom hvilket dagsljuset föll i brutna
strimmor öfver hans ansigte. Ett kallt löje blixtrade
för en sekund i de små listiga ögonen, och,
efter att ha spottat på äkta yankee-manér, utbrast han
med hes och otreflig stämma:
«Man dör inte af solsting i det här nästet...
ha, ha, ha!...«
Han skrattade tyst och fortfor:
»Det ser, min själ, ut, som jag skulle få kika
på stjernorna genom jerngaller i all min tid.»
»Hur gammal är ni?» frågade jag.
»Spörj mor min! Bortåt sjuttio år, påstå de
skriftlärda... ho vet?«
«Har ni suttit inne förut?»
Han betraktade mig med ett slags arg förundran,
valkade bussen och svarade långsamt:
»Om jag suttit inne förut? Ja, många, många
gånger! Jag är som barn i huset i sådana här
inrättningar. Jag skulle inte känna mig riktigt
hemmastadd om jag inte allt jemt såge galler för
fönsterna. Jag var en af de första nitton bussarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
